Magnus Stenbock

Titel:
Generalguvernör över Skåne, fältmarskalk 1712
Adel/ätt:
Grevliga ätten Stenbock nr 12. Gammal frälsesläkt. Friherrlig 1561. Grevlig 1651
Levde:
1664 - 1717 (52 år)
Magnus Stenbock - målad av Georg Engelhard Schröder

Historia:

Magnus Stenbock föddes den 12 maj 1664 i Stockholm, som son till Gustav Otto Stenbock och Kristina Katarina De la Gardie, dotter till Jacob De la Gardie.

Som fjortonåring (1678) blev han student i Uppsala, och efter detta, vid nitton års ålder reste han utomlands för att söka utländsk krigstjänst. Han blev fänrik i Hollands armé och han uppehöll sig i Paris och Holland till 1687, då han gick i svensk tjänst och utnämndes till kapten. Redan som tjugofyraåring (1688) blev han major i Nils Bielkes regemente, 1699 chef för Kalmar regemente och 1700 chef för Dalaregementet. Vid nordiska krigets utbrott följde han med Karl XII i fält som överste för Dalaregementet.

Stenbock deltog i många olika slag, till exempel i landstigningen på Själland, slaget vid Narva, slaget vid Kliszów 1702, erövringen av Krakau, slaget vid Pultusk samt ledde det svenska krigskommissariet såsom generaldirektör under Karl XII:s krig mellan åren 1702-1707. Han befordrades till generallöjtnant 1704, general 1705 och även generalguvernör i Skåne. Den 28 februari 1710 ledde han den karolinska armén till seger i slaget vid Helsingborg med 6.000 ryttare - en del av dem i träskor, och med 8.000 fotknektar i vadmalströjor och skinnpälsar, anföll han den danska, 15.000 man starka hären, och tvang den att dra sig tillbaka. Han blev efter det fältmarskalk, kunglig rådgivare och generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge. Han deltog också i kapitulationen i Tönningen den 6 maj 1713, och blev där tillfångatagen tillsammans med sin armé. Han behandlades emellertid bra i början av sin fångenskap, och man kunde till och med se honom vid hovet. Men som tiden gick och den danske kungen Fredrik IV vägrade att lämna ut honom, fastän lösensumman blivit utbetald, planerade han att rymma. Detta upptäcktes och han blev då insatt i ett rum på borgen, där golvet utgjordes av några tunna plankor som lagts över en vattenpöl.

Efter två år och nio månader i fängelset, den 26 februari 1716 skrev han följande brev till kung Fredrik IV: (gammal stavning)
Mitt fängelse är mig vida svårare än döden själv, och jag sitter här som en slaf, liksom instängd i en bur och utesluten från allt umgänge, ja äfven kristlig hjälp mot min af Gud tillskickade sjuklighet, sedan 15 månader innesluten öfver en källare med ruttnande vatten och utan att komma till den ringaste motion…Min kropp är redan på grund af källarens stinkande dunster så förstörd, att utan ett gudomligt under kan jag ej göra mig någon förhoppning, äfven om eders K. M:t näst Gud lämnar mig lifvet, att jag under mina återstående dagar skall öfvervinna det redan insupna giftet, utan måste såsom krympling tillbringa resten af mitt lif….

"För Jesu blodiga sårs skull" ber han kung Fredrik att snart göra ett nådigt slut på hans elände eller lindra det. Men fåfängt. Brevet hjälpte inte och Fredrik IV visade ingen nåd, så nästan på dagen ett år efter han skrev brevet dog han i sitt fängelse, 52 år gammal.

Källor
* Svenska män och kvinnor - Sibylla-Tjällgren (Bonniers förlag 1954) sid. 202
* Sveriges fältmarskalker - Lars Rosander
* Svenska slagfält - Ericson, Hårdstedt, Iko, Sjöblom, Åselius
* Svenska krig 1521-1814 - Ulf Sundberg
» adelsvapen.com
- Övre bild målad av Johann Heinrich Wedekind
- Nedre oljemålning av Johan David Swartz

Inlagd 2004-10-25 | Uppdaterad 2017-10-25