Curt Bogislaus Stedingk



Levde: 1746 - 1837  (90 år)
Titel:    Fältmarskalk 1811, ambassadör och "en av rikets herrar"

Curt von Stedingk
 Curt (Kurt) Bogislaus Ludvig Kristoffer von Stedingk föddes i Pommern den 26 oktober 1746 som son till majoren Kristoffer Adam Stedingk och grevinnan Kristina Charlotta von Schwerin.

Han var redan som 13-åring med som fänrik i sjuåriga kriget i Preussen, tillsammans med kronprins Gustav (III) eget regemente.
När kriget var slut reste han till sverige för att, i faderns namn, fordra ersättning för den skada som familjens gods i Pommern lidit under kriget. Detta gick dock inte så bra, men han blev istället en gärna sedd gäst på hovet hos den jämnåriga kronprinsen och hans bröder.

Han studerade i Uppsala några år, och fick 1766 tillåtelse att ingå i fransk tjänst och samma år utnämndes han till underlöjtnant i Royal Suédois. 1770 blev han kapten och tre år senare kaptenmajor, 1776 överstelöjtnant, 1777 kammarherre hos kungen och korpral vid livdrabantkåren och 1783 till chef för karelska dragonerna.

1779 var han i Amerika och deltog i erövringen av Grenade den tredje och fjärde juli, och av stormningen av Savannah den 9 oktober samma år.
När han kom tillbaka till Frankrike mottogs han med smickrande välvilja av den franska kungafamiljen, och erhöll en livstidspension på 6.000 livres samt överstefullmakt, samtidigt som han i Sverige befordrades till generaladjutant.
Under ryska kriget 1788 var han överbefälhavare för försvaret av Savolax, och vid Porrassalmi 1789 slog han tillbaka en mångdubbelt så stor rysk här. Efter detta blev han generalmajor och svensk ambassadör i St. Petersburg.
1792 blev han generallöjtnant, 1794 serafimerriddare, 1796 upphöjdes han till en av rikets herrar, och 1800 till friherre.

Av kejsar Alexander av Ryssland utnämndes han 1801 till riddare av sina tre förnämsta ordnar.
Vid utbrottet av Gustav IV Adolfs ryska krig, som han med alla sina övertalningar inte kunde förhindra, lämnade han ryska hovet och deltog senare i undertecknandet av freden i Fredrikshamn 1809. Samma år blev han greve.

1811 utnämndes han till fältmarskalk, och två år senare hade han den näst högsta befälet, efter kronprins Karl Johan, över den svenska armén i Tyskland. Han var också med 1814 och slöt den allmänna freden i Paris.
Han dog den 7 januari 1837 i Stockholm, 90 år gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-10-29 | Uppdaterad 2005-01-13