Carl Johan Adlercreutz



Levde: 1757 - 1815  (58 år)
Titel:    General 1811, statsråd och greve

Carl Johan Adlercreutz
 Carl Johan Adlercreutz föddes på Kiala gård i Nyland i Finland  (som då tillhörde Sverige) den 27 april 1757 som son till  Thomas Adlercreutz och Hedvig Katarina Bartels.

Redan vid tretton års ålder inträdde han i krigstjänst, och visade i Gustav III:s ryska krig 1788-1790 ett ovanligt stort mod och tapperhet och efter att ryssarna blivit slagna vid Revolax, blev han utnämnd till generalmajor och riddare av Svärdsordens stora kors. Trettiofem år gammal (1792) gifte han sig med Henrietta Amalia Stackelberg och sex år senare (1798) med Margareta Engeström.

finska kriget bröt ut 1808 fick Adlercreutz befäl över andra brigaden, där han vann berömmelse för att han som nyutnämnd generaladjutant lyckades hejda arméns långa och förnedrande reträtt mot Österbotten. Denna seger hyllades sedan av Johan Ludvig Runeberg i Fänrik Ståls sägner.
Efter att han kommit tillbaka från kriget i januari 1809 blev han involverad i planerna om att avsätta den svenska kungen Gustav IV Adolf, mycket för att förhindra ett inbördeskrig. Han vägrade dock att bli ledare för de sammansvurna. Då George Adlersparre började med sitt uppror i Värmland – och då kungen var på väg att fly - arresterade emellertid Adlercreutz kungen på Stockholms slott på morgonen den 13 mars 1809. Med hjälp av några officerare gick han upp till slottet och in till kungen och sa: "hela nationen vore försatt i häpnad öfver rikets olyckliga ställning och konungens tillämnade afresa och att man vore fastbesluten att afböja den" varefter de arresterade kungen. Efter att kungen blivit fängslad ville Adlercreutz att Gustav Adolfs son, kronprins Gustav, (9) skulle bli Sveriges nästa kung, vilket dock inte blev av. Som uppskattning för sina insatser fick dock Adlercreutz Läckö slott som gåva på 50 år.

Då riksmarskalk Axel von Fersen blev brutalt mördad av pöbeln i samband med kronprins Karl Augusts begravningståg den 20 juni 1810, var Adlercreutz en av de generalerna som inte gjorde mycket för att hjälpa Fersen i hans nödsituation. Samma år blev han statsråd och utnämnd till general.

Eftersom Adlercreutz var dålig på språk hade han svårt att tala med den nya kronprinsen Jean Baptiste Bernadotte (senare Karl XIV Johan). Ändå följde han med denne i fälttåget mot Napoleon som generalstabschef. Under slaget vid Leipzig 1813 blev två av hästarna han red på ihjälskjutna medan han satt i sadeln. Han deltog även i fälttåget i Norge 1814. Efter kriget upphöjdes han i grevligt stånd, varefter han drog sig tillbaka från alla offentliga uppdrag. Han dog den 21 augusti 1815, 58 år gammal, men han begravdes dock inte förrän i april 1816, som var årsdagen för hans strålande seger vid Siikajoki.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-11-01 | Uppdaterad 2005-10-15