Johan August Sandels

Titel:
Fältmarskalk 1824, greve, lantmarskalk och "en av rikets herrar"
Adel/ätt:
Grevliga ätten Sandels nr 124. Utdöd 1914
Levde:
1764 - 1831 (66 år)
Johan August Sandels

Historia:

Johan August Sandels föddes i Stockholm den 31 augusti 1764 som son till teknikern Samuel Sandels och Katarina Elisabeth Brandt.

Sandels blev elva år gammal (1775) kadett och två år senare (1777) underlöjtnant vid artilleriet. Han var då endast tretton år gammal. Fem år senare anställdes han såsom adjutant vid samma kår samt förflyttades 1785 som stabsryttmästare till finska kompaniet. Två år därefter befordrades han till major vid Karelska regementet. Han var även med under Gustav III:s ryska krig i Finland.

Han utnämndes efter freden i Värälä till överstlöjtnant och sekundchef för karelska dragonregementet samt blev 1795 generaladjutant, överste i armén 1799 och transporterad till överste och chef för Savolax fältjägareregemente 1803.

Med det finska kriget 1808 öppnade sig en ny och lysande bana. Sedan han den 7 april 1808 mottagit befälet över 5:e brigaden, som bestod av 3,200 man, av vilka han inte fick behålla mer än 1,600, anföll han och slog en stark rysk fördelning vid Pukkila kyrkby i början av maj samt ryckte med sin lilla krigsstyrka modigt framåt.
I juli 1808 blev han generaladjutant och i november samma år generalmajor, och året därpå upphöjdes han till friherre. Samma år gifte han sig med friherrinnan Ulla Elisabet Hermelin (1809).
Fyrtioåtta år gammal (1812) befordrades han till sekundchef för Svea livgarde, och efter att han av kungen blivit befordrad till generallöjtnant, avgick han som befälhavare för en del av svenska armén till Tyskland, där han deltog i fältslagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig.

I juli 1815 upphöjdes han till greve samt utnämndes samma år till president i krigskollegium, varvid han tog avsked från befattningen som chef för Svea livgarde. 1817 fick han serafimerorden och utsågs i nov. s.å till lantmarskalk vid riksdagen i Stockholm.

Femtiofyra år gammal (1818) upphöjdes han till "en av rikets herrar", och samma år till general av infanteriet och till riksståthållare i Norge. Denna post hade han till november 1827, då han på grund av försvagad hälsa begärde avsked. Under tiden hade han 1824 blivit befordrad till fältmarskalk.

Till sitt yttre var han reslig och lång samt av ett imponerande utseende. Han var som krigare av outröttlig ihärdighet, av ett kallt och lugnt mannamod, i förening med klokhet och djärvhet. Genom dessa egenskaper vann han över sina underlydande ett oinskränkt välde, också var han kanske den bland befälhavarna i finska kriget, till vilken finnarna satte det största förtroende.
Han dog den 22 januari 1831 i Stockholm, 66 år gammal.

Källor
* Sveriges fältmarskalker - Lars Rosander
* Svenska slagfält - Ericson, Hårdstedt, Iko, Sjöblom, Åselius
* Svenska krig 1521-1814 - Ulf Sundberg
» riksarkivet.se
» adelsvapen.com

Inlagd 2004-11-02 | Uppdaterad 2017-10-25