Jöns Jakob Berzelius



Levde: 1779 - 1848  (68 år)
Titel:    Kemiprofessor, adelsman, grundare av Svenska läkarsällskapet

Jakob Berzelius - målad av Johan Gustaf Sandberg
 Jöns Jakob Berzelius föddes i en lärarfamilj i Väversunda kyrkby i Östergötland 20 augusti 1779  som son till Samuel Berzelius och Dorotea Sjösten. Han blev tidigt föräldralös och togs först omhand av en styvfar och senare en morbror, där han nästan var som en tiggare.

Han var tidigt intresserad av att samla växter, insekter och fåglar vilket gjorde att han skolkade ibland från lektionerna i kyrkohistoria och hebreiska. Han skall vid ett tillfälle också ha varit vårdslös med ett gevär, och hotades på grund av det med att pryglas offentligt och med avstängning från skolan, men en biskop vid namn Lindblom räddade honom eftersom han tyckte gossen ingalunda saknade begåvning. I Uppsala började han 1796 att lästa medicin, kemi och fysik och somrarna 1800 och 1801 var han läkare vid Medevi brunn. När han jobbade där gjorde han samtidigt undersökningar av den galvaniska strömmens inverkan på dem som led av bensår och förlamningar med mera. Denna undersökning blev senare (1802) material till hans medicinska doktorsavhandling skriven på latin - Galvanismen – De electricitatis galvanicæ cel. Volta excitæ in corpora organica effectu. Han blev 1802 en oavlönad adjunkt vid Stockholms Kirurgiska skola (senare Karolinska institutet).

I Stockholm bodde han på Ladugårdslandet vid brukspatronen och mineralogen Wilhelm Hisinger, som också finansierade Berzelius experiment. Där gjorde han den banbrytande upptäckten av den galvaniska strömmens effekt på metallsalter och upptäckte även det sällsynt förekommande grundämnet cerium. Han upptäckte också senare även thorium och selen. Tjugofem år gammal (1804) blev han medicindoktor. Han gick ändå miste om en professur i medicin och farmaci och därför fick han arbeta som fattigläkare på Norrmalm. Det var fattiga tider för honom, han hade nästan inte råd att äta sig mätt, men efter att den som fått professorsämbetet avlidit (1807) fick han tjänsten och ekonomin blev bättre. Året därpå blev han också invald som Ledamot av Vetenskapsakademien. Sina laboratoriumresultat gav han ut i skrifterna Föreläsningar i djurkemien - som blev publicerad i två band åren 1806-1808 och i hans berömda Lärobok i kemien som kom ut i sex band åren 1808-1830

På Riddarholmen inrättade han ett eget laboratorium och tillsammans med sju andra läkare stiftade han Svenska läkarsällskapet. Hans stora insats i livet var nog ändå att ersätta det gamla och krångliga kemiska teckenspråket, med de lättare skrivna begynnelsebokstäverna i grundämnets latinska namn och dess atomantal. Denna standard godtogs snart överallt. Han kallas därför "den nyare kemins fader" och ibland för "de kemiska tecknens skapare". 1818 gjorde han en rekreationsresa till Paris och vid kung Karl XIV Johans kröning, blev han adlad, och dessutom sekreterare i Vetenskapsakademin. Han jobbade långa dagar, från sju på morgonen till halv tio på kvällen, men han drog ner lite på de långa dagarna när han, 56 år gammal, (1835) gifte sig med statsrådsdottern Johanna Elisabeth Poppius. Samma år han gifte sig - upphöjdes han i friherrligt stånd. Han dog den 7 augusti 1848, två veckor före sin 69-årsdag. Tio år efter hans död restes en staty av honom vid Nybroviken i Stockholm. Berzelius anses vara (efter Carl von Linné) den internationellt mest ryktbare svenske naturvetenskapsmannen. Porträttet av Berzelius är utfört av Johan Gustaf Sandberg.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-11-05 | Uppdaterad 2005-04-02