Hedvig Charlotta Nordenflycht



Levde: 1718 - 1763  (44 år)
Titel:    Författarinna

Hedvig Charlotta Nordenflycht
 Hedvig Charlotta Nordenflycht föddes i Stockholm den 28 november 1718 som dotter till Anders Nordbohm (adlad Nordenflycht) och Kristina Rosin.

Redan som liten visade hon ett stort intresse för studier och läsning, och en motvilja till kvinnosysslor som tex. handarbeten.
Av sin döende far övertalades hon att förlova sig med en puckelryggig mekaniker som hette Joh. Tideman. Han dog dock efter tre års trolovning 1737.
Under hennes fars sista levnadsår bodde de på landet, men efter hans död flyttade hon till Stockholm.
Genom en kusin blev hon där bekant med en ung präst som hette Jakob Fabricius. De ville gifta sig men på grund av en släktings motstånd uppsköts giftermålet i fyra år. De gifte sig i maj 1741, men endast sju månader senare dog hennes man.
Sorgen efter honom gjorde att hon länge låg sjuk, och när hon väl blev frisk hyrde hon ett torp på Lidingö, där hon 1743 gav ut en samling skrifter som hette Den sörjande turturduvan.

Dessa dikter väckte uppseende och hennes namn blev därmed känt.
1744 flyttade hon tillbaka till Stockholm där hon blev bekant med flera av den tidens unga författare, som tex. Creutz, Gyllenborg, Leijonhuvud och Johan Fischerström m.fl.
Den litterata sällskapskretsen som samlade sig omkring henne bildade "Tankebyggarorden", och man beslöt att ge ut sina arbeten i en gemensam samling kallad »Våra Försök».

1744 gav hon ut sin mans efterlämnade skrifter under titeln "Amaranter" samt låtit trycka sina egna "Tankar om skaldekonstens nytta i ett väl inrättat land" 1744, "Det frälsta Svea" 1746, samt "Kvinligt tankespel av en herdinna i Norden", ett slags poetisk årsskrift, som kom ut i sex år.

Hon gav även ut "Andliga skaldeqväden" 1758, "Skuggor av en förlorad vän" 1759, som var ett minnesskrift till hennes kusin Klingenberg.
Hon fick "författarlön" av ständerna och pensioner från hovet, och blev därför den första kvinnan som kunde försörja sig som på sitt författarskap. Hon stred för kvinnans rätt i samhället.

Hon förälskade sig i den tjugo år yngre Johan Fischerström, och våren 1763 bosatte hon sig på ett litet ställe på landet som då arrenderades av honom. Han övergav henne emellertid, och hon dog lite efter detta, den 28 juni 1763, 44 år gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-11-14 | Uppdaterad 2004-11-14