Claes Ekeblad d.y.



Levde: 1708 - 1771  (63 år)
Titel:    Riksråd och kanslipresident

Claes Ekeblad
Claes Ekeblad (även Klas, Clas) (d.y.) föddes i Elbing (då Tyskland, nu Polen) den 30 mars 1708 som son till krigaren Claes Ekeblad d.ä. och friherrinnan Hedvig Mörner. 

Efter studier i Uppsala och Åbo gav han sig in på den diplomatiska banan och tjänstgjorde en tid i riksarkivet. Två år därefter utnämndes han till kanslist i kanslikollegium och 1730 befordrades han till kanslijunkare och även kammarherre.

Han anslöt sig till hattarnas parti och blev vid 1738 års riksdag insatt i det sekreta utskottet, och togs med i det hemliga förhandlingarna om kriget mot Ryssland.

1741 gifte han sig med grevinnan Eva De la Gardie, och samma år blev han utnämnd till kansliråd och till minister vid det spanska hovet, men han kom aldrig att tillträda den platsen eftersom han i februari 1742 blev Carl Gustaf Tessins efterträdare vid hovet i Versailles, där han var till 1744 då han själv begärde att få bli hemkallad.

Vid 1746-1747 års riksdag blev han återigen invald i det sekreta utskottet och i december 1746 blev han, tillsammans med Anders Johan von Höpken, upphöjd till riksråd. Året därpå blev han rikskansliråd, och i den egenskapen blev han involverad i det pommerska kriget 1757.

1748 ärades han med att bli serafimerriddare och 1751 överstemarskalk.
1761 efterträdde han von Höpken som kanslipresident, då denne måste avgå från sin post på grund av missnöjet över kriget.
1762 blev han kansler för Åbo universitet och för Uppsala universitetet 1770. Han var även ledamot i Vetenskapsakademien m.fl. lärda samfund.

- Han framstår som en ren och ädel karaktär, vars redbara vilja, oegennytta och fosterlandskärlek voro även inför hans samtid städse höjda över allt tvivel, huru än partier och strömningar växlade -

1765 när mössorna hade segrat lämnade han frivilligt in sin avskedsansökan, och drog sig tillbaka till sitt lantgods i Västergötland. De ändrade förhållanden som inträffade redan vid 1769 års riksdag kallade honom emellertid tillbaka till rådsbordet. Han fick dock inte uppleva Gustav III:s statskupp 1772, för han dog hastig på sitt ämbetsrum den 9 oktober 1771, 63 år gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-11-28 | Uppdaterad 2004-11-28