Olaus Petri



Levde: 1493 - 1552  (59 år)
Titel:    Reformator, kunglig rådgivare och präst

Staty på Olaus Petri
 Olaus Petri föddes med namnet Olof Petersson den 6 januari 1493 i Örebro som son till smeden Peter Olufsson och Kerstin Larsdotter.
Han var äldre bror till Laurentius Petri.

Han studerade i Wittenberg i Tyskland åren 1516–1518 där han tog intryck av Luthers läror. När han kom tillbaka till Sverige tjänstgjorde han som diakon och lärare i Strängnäs från 1520 där han förkunnade reformationens idéer, bland annat för korgossarna och alla andra som ville lyssna på honom. Snart så befann sig självaste ärkedjäknen Laurentius Andreæ bland åhörarna. Detta fick till följd att Petri fick ledningen över domkyrkoskolan.

Han översatte och bearbetade arbeten av Martin Luther och skrev en rad populära religiösa småskrifter.

Vid valriksdagen i Strängnäs 1523 lärde Gustav Vasa känna honom. Kungen kallade honom samma år till Stockholm där han året därpå gjorde honom till stadens sekreterare, och på denna tjänst var han till år 1531.

Under denna tiden fick han även predika i stadens kyrkor. Oförskräckt predikade han och anföll hårt påvens lära och den gamla kyrkoförfattningen. Följden av detta blev att både han och hans bror Laurentius 1524 blev kallade av domkapitlet till Uppsala, och då de varken med lock eller hotelser tog tillbaka sina yttranden, förklarades de för bannlysta.

1525 ökade förbittringen ännu mer då han öppet bröt med den katolska läran när han gifte sig, fastän han var diakon, och dessutom höll mässan på svenska, vilket man inte gjorde på den tiden!
Ändå hade han kungens fulla förtroende och 1531 utnämndes han till kungens kansler, vilket ämbete han behöll till 1533.
På 1530-talet författade han så sin Svenska krönika där mycket fanns som väckte kungens missnöje, och han kritiserade kungens hänsynslösa indragningar av kyrkans gods och konfiskationer av kyrksilver med mera. Allt detta ledde till att han föll i onåd hos Gustav. Han fortsatte att predika ändå, fast han ännu inte var prästvigd, men 1539 prästvigdes han så i Strängnäs.

Den 2 januari 1540 blev han anklagad och dömd för att ha hemlighållit en komplott mot kungen. Detta skulle han ha fått kännedom om i bikten, vilket han också försvarade sig med, men kungen ville inte godkänna den ursäkten. För detta blev han dömd till döden, vilket dock ändrade sig, efter många böner från hans vänner, till dryga böter istället. Han återvann aldrig Gustavs förtroende, ändå blev han 1542 utnämnd till inspektor för Stockholms skola och 1543 till kyrkoherde i Storkyrkan.

Han dog den 19 april 1552, 59 år gammal. Utanför Storkyrkan i Stockholm står en staty av honom som Theodor Lundberg gjorde 1898.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-12-22 | Uppdaterad 2004-12-22