Johan Adler-Salvius



Levde: 1590 - 1652  (62 år)
Titel:    Diplomat, assessor, riksråd och adelsman

Johan Adler-Salvius
Johan Adler-Salvius föddes i Strängnäs år 1590 som son till Peder Hansson och Anna Persdotter. 

Genom att biskopen Petrus Jonæ uppmärksammade hans ovanliga talang, fick han studera. Han studerade i Uppsala och efter en tid reste han utomlands där han tog magistergraden i Helmstädt 1614 och juridisk doktorsgrad i Monpellier 1618. Efter att han kommit hem till Sverige och vunnit Gustav II Adolfs förtroende, arbetade han fram planen till Göteborgs anläggning och befordrades till assessor i Svea Hovrätt. Han sändes iväg på ett hemligt uppdrag till Sachsen och efter detta till Salzburg för att förhandla om fred med den polska fullmäktige. Med honom på resan var även Arvid Horn. På tillbakavägen togs de tillfånga av kossackerna, och hölls i fångenskap i fyra veckor.

Vid 30 års ålder gifte han sig med en 60-årig rik änka som hette Margareta Pedersdotter Skuthe, och hon följde med honom på alla hans resor utomland. När han dog skänkte hon, till hans minne, ett dyrbart altare som ännu finns i Storkyrkan i Stockholm.

Fyrtiofyra år gammal (1634) blev han hovkansler och den ledande mannen i kansliet under Axel Oxenstiernas frånvaro. Två år senare sändes han till Tyskland för att leda fredsförhandlingarna och var efter 1638 Sveriges enda ombud i Tyskland, där han stannade i tolv år, det vill säga till år 1650. Han skötte i Tyskland också Sveriges finanser. 1643 var han tillsammans med Johan Oxenstierna i Osnabrück för att representera Sverige i Westfaliska fredskongressen. Gustav II Adolf adlade honom till slut och han tog då namnet Adler, men behöll samtidigt sitt tidigare namn Salvius som han tagit i sin studietid i Uppsala.

Femtioåtta år gammal (1648) blev han riksråd - trots häftiga protester från Axel Oxenstierna och Per Brahe, som inte tyckte att en ofrälse skulle nå denna värdighet. Han blev dock friherre 1651 fast i denna värdighet inträdde han emellertid aldrig. Han låg bra till hos drottning Kristina som behövde hans hjälp vid flera viktiga tillfällen, till exempel när hon försökte få till så att hennes kusin, Karl X Gustavs eventuella framtida barn, skulle ha arvsrätten till den Svenska kronan. När Adler-Salvius på Kristinas uppdrag skulle resa till Lübeck, insjuknade han plötsligt och dog den 24 augusti 1652, 62 år gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-10-12 | Uppdaterad 2005-07-31