Johan Banér



Levde: 1596 - 1641  (44 år)
Titel:    Skicklig fältmarskalk under Sveriges stormaktstid

Johan Banér
Johan Báner föddes på Djursholm den 23 juni 1596, som son till  Gustav Axelsson Báner och Kristina Svantesdotter Sture. I mars år 1600, när han var tre år och åtta månader gammal avrättades hans far i Linköpings blodbad. Några år efter blodbadet sägs det att han till  Karl IX sagt med barnslig ärlighet: Fanen tjäne er, som slagit huvudet av farkär. Vid kungens son,  Gustav II Adolf blev han senare emellertid både page och officer.

Han gick in i Gustav II Adolfs här och deltog i ryska kriget, där han utmärkte sig för mod och rådighet. Han steg hastigt i kungens ynnest och befodrades till överste och kommendant i Riga, till kommissarie vid första Stuhmsdorferfördraget 1629, till riksråd 1630, samt till generalmajor över hela svenska armén 1631. I slaget vid Breitenfeld 1631 - en av de största svenska segrarna någonsin - förde han befäl över den högra flygeln. När Gustav II Adolf stormade Wallensteins läger i Nürnberg, sårades Báner så att det var fara för hans liv. När sedan kungen sårades och dog 1632, ville han föra hem kungens lik och sedan sluta i armén. Axel Oxenstierna fruktade att han skulle förlora en av sveriges skickligaste härförare, och övertalade Báner att fullborda kungens verk. Banér blev därför 1634 fältmarskalk över operationerna i Tyskland - endast 38 år gammal.

Han vann 1636 en lysande seger i slaget vid Wittstock, och genomförde året därpå framgångsrikt den svenska arméns återtåg till norra Tyskland. Det är vid detta tillfälle som de kejserliga generalerna skall ha sagt att nu hade de "Banér i säcken", vilket Banér senare kommenterade med orden: "De glömde att knyta till den". 1639 var han även med i segern vid Chemnitz.

Tjugosju år gammal (1623) gifte han sig för första gången. Bruden hette Katarina Elisabeth von Pfuel. Fyrtio år gammal (1636) gifte han sig för andra gången, nu med grevinnan Elisabeth Juliana Löwenstein, och 1640 när han var 44 år, gifte han sig för trejde gången, nu med den 17-åriga markgrevinnan Johanna Margareta av Baden-Hochberg. När han firade sitt bröllop med henne på slottet Arolsen, kom underrättelse om att österrikarna under Piccolomini var på väg att angripa svenskarnas läger. Han lämnade då sin unga brud och red i sporrsträck till lägret. Ett par dagar senare, när allt var lugnt, lät han hämta sin brud, och tog emot henne under dånande kanonad framför svenska hären uppställd i slagordning.

I början av 1641 bröt han in i Frankrike och försökte överrumpla Regensburg, där tyska riksdagen var samlad. Men övergiven av sina allierade, fransmännen, måste han vända om, och under denna resa blev han sjuk och döende, buren på en bår, dog han i Halberstadt den 10 maj 1641, 44 år och 10 månader gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-10-13 | Uppdaterad 2004-12-22