Gustaf De Laval

Titel:
Uppfinnare, ingenjör
Levde:
1845 - 1913 (67 år)
Gustaf de Laval

Historia:

Karl Gustaf Patrik De Laval födde den 9 maj 1845 på Blåsenborgs kaptensboställe i Orsa socken i Dalarna som son till kapten Patrik Jacques Ludvig De Laval och Johanna Elisabeth Martin. Släktens stamfader kom 1622 från Frankrike till Sverige, där han tjänade sig upp från soldat till överstelöjtnant vid Smålands kavalleri och som senare blev slottshauptman i Vadstena och adlades 1646.

Gustaf tog studenten i Uppsala 1863 och tre år senare gick han ut från Teknologiska institutet med högsta betyg i mekanik. Efter att en kort tid ha varit anställd hos Stora Kopparbergs bergslag, åkte han till Uppsala, där han 1872 skaffade sig filosofisk doktorsgrad. Åren 1872-74 var han ingenjör vid byggandet av en svavelsyrefabrik och kopparextraktionsverk vid Falu kopparverk, 1873-74 anlade han för egen räkning där ett glasbruk, som dock måste läggas ner efter ett tag.

Han slog sig därefter ned som privat konstruktör i Falun 1875 och var 1876-77 ingenjör vid Klosters bruk. Därefter begav han sig till Stockholm, där han sysselsatte sig med uppfinningar.

Under sin anställning vid Klosters bruk uppfann han en ny silbotten för att vid bessemerblåsningen minska den uppkommande rödskörheten och en ny galvaniseringspanna, samt började experimentera med centrifugalseparatorn.

År 1878 tog han patent på en gräddskummare och följande år på den kontinuerliga centrifugalseparatorn, varefter han för separatortillverkning anlade en stor fabrik i Stockholm, och 1883 grundade han AB Separator, som senare döptes om till Alfa Laval, som blev en av landets största och mest vinstgivande affärer. Hans separator är världsberömd och är spridd över hela jorden. Separatorn används för att skilja grädden från mjölken. År 1905 var mer än 550.000 stycken De Lavalseparatorer i bruk i alla världsdelar.

Han konstruerade också en maskin som kunde bestämma mjölkens fetthalt. Precis efter att han tagit patent på detta kom en annan ung uppfinnare till honom, och visade honom precis samma sak, nämligen Gustaf Dalén, som senare, efter utbildning fick jobb hos De Laval.
Han grundade också Olofströms stålpressningsfabrik i Blekinge. Övriga företag som tillkommit genom hans initiativ är bland annat aktiebolaget De Lavals ångturbin, glödlampfabriken Svea, Bångbro röraktiebolag och De Lavals laktator.

Han experimenterade även länge med en ny ångbåtstyp, men kom inte fram till något resultat där. Han gick då över till ångturbinen och lyckades 1892 framställa en ångmotor, som gjorde hela 30,000 varv i minuten. Vidare har han konstruerat en explosionsfri ångpanna för mer än 100 atmosfärers tryck.

I lång tid försökte han också att ur malmer på elektrisk väg direkt få ut metaller. Han köpte för den skull vattenfall i Norrland liksom vid Trollhättan, och 1896 bildades aktiebolaget »De Lavals elektriska smältugn», men dessa experiment medförda endast stora ekonomiska förluster.
1886 blev han ledamot av Vetenskapsakademien, och 1892 fick han deras stora guldmedalj. Han var även politiskt verksam. 1888-90 var han ombud för Stockholms stad i riksdagens Andra kammaren, och 1893-1902 var han ledamot av Första kammaren, vald av Kopparbergs läns landsting.
Han var också hedersledamot av Lantbruksakademien 1896.
Han gifte sig 1895 med Isabel Amalia Grundal. De sista åren av sitt liv var han sysselsatt med torvbränsleproblemet. Han dog den 2 februari 1913 i Stockholm, 67 år gammal.

Källor
Inlagd 2005-01-20 | Uppdaterad 2005-01-20