Kristian VI av Danmark



Levde: 1699 - 1746  (46 år)
Titel:    Dansk-Norsk-Isländsk kung 1730-1746 (16 år)

Kristian VI
 Kristian VI föddes på  Köpenhamns slott den 30 november 1699 som son till kung  Fredrik IV och  Lovisa av  Mecklenburg.

Han fick en god undervisning (på tyska) och uppfostrades strängt religiöst, han blev med tiden tungsint och melankolisk och hade också en dyster livssyn. Till följd av sin fars dubbla äktenskap (han var bland annat gift med två olika kvinnor samtidigt) stod han inte i något gott förhållande till honom, och då hans far gjorde sin "andra hustru" till drottning 1721, endast två dagar efter att hans mor Lovisa blivit begravd, reste Kristian utomlands. Han gifte sig själv samma år, den 7 augusti 1721, med Sofia Magdalena av Brandenburg-Kulmbach (1700-1770), och de fick barnen:
1) Fredrik (V) 1723-1766
2) Louise 1724-1724 (död ½ år)
3) Louise 1726-1756

Även fast han mötte stor välvilja från sin far och styvmor hyste han emellertid ett oförsonligt hat till dem. När hans far dog i oktober 1730 besteg han tronen, nästan 31 år gammal, och förklarade faderns testamente ogiltigt och förvisade sin styvmor Anna Sophie Reventlow från huvudstaden och minskade på hennes underhåll ordentligt. Dessutom avskedade han de flesta av sin fars rådgivare och andra höga ämbetsmän som räknades till änkedrottningen, det vill säga hans styvmors anhängare.

Han tog sin kungaplikt på fullt allvar och arbetade alltid för folkets väl. Han var rättsinnig och gudfruktig och mycket arbetsam och ivrig för sitt folks väl, men karaktärssvag och fullkomligt beroende av sin hustru, drottning Sofia. På grund av sin misstänksamhet fick inte hans ministrar besluta självständigt, och hade han svårt att fatta politiska beslut ensam tog han hjälp av sin kusin, greve Kristian Stolberg.

Han höll sig strängt isolerad från "det vanliga" folket, och inneslutna på sina slott levde hans familj nästan som "eremiter". Personligen älskade han det danska språket och litteraturen, men trots det har "tyskheten" aldrig varit så stor som just under hans tid, eftersom drottningen såg ned på allt danskt.

Hans utrikespolitik var avgjort fredlig, han slöt bland annat 1734 ett försvarsförbund med Sverige, fastän han hyste en stor ovilja mot huset Holstein-Gottorp.
Hans gudsfruktan hade emellertid en nästan sjuklig pietistisk riktning, och under inflytande av hovpredikanten Bluhme försökte han genom tvång väcka "religiöst liv" hos folket. Han utfärdade en sträng lag 1735, som förbjöd allt arbete på söndagar och helgdagar samt befallde kyrkogång. Bröt man mot den lagen straffades man med böter om man bodde i stan och med halsjärn om man bodde på landet. Han förbjöd också all dans, skådespel och andra nöjen. Däremot så införde han konfirmationen (1736) samt visade ett stort intresse för främjandet av vetenskapen och upplysning i allmänhet. 1738 la han den första grunden till en konstakademi, där en målare- och ritskola inrättades, och 1742 stiftade han också "Vetenskapernas sällskap". Flottan sattes också i ett ypperligt skick.
Han dog den 6 augusti 1746, 46 år gammal. Nästa att bli kung i Danmark-Norge var hans son Fredrik V.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-02-06 | Uppdaterad 2005-02-06