Fredrik VI av Danmark

Titel:
Dansk-Isländsk kung (1784) 1808-1839 (31 år)
Norsk kung 1808-1814 (6 år)
Levde:
1768 - 1839 (71 år)
Fredrik VI av Danmark

Historia:

Fredrik VI föddes den 28 januari 1768 som son till dansk-norska kungen Kristian VII av Oldenburg (19) och Caroline Mathilde av England (16½)

Han var endast fyra år gammal (1772), när hans mor, Caroline Mathilde, blev förvisad ur landet, på grund av sin relation med livläkaren Johann Friedrich Struensee (1737-1772). Han blev sedan utsatt för en hård och kränkande behandling av sin fars styvmor, änkedrottning Juliana Maria, och hennes son arvprins Fredrik, samt av statssekreteraren Guldberg. Fredrik var inte särskilt begåvad och fick inte heller någon vidare utbildning, men hans kammarjunkare Bülow visade honom uppriktig vänskap och vann hans förtroende.

Efter sin konfirmation fick han plats i statsrådet och genom en sammansvärjning med flera andra missnöjda statsmän skaffade han sig makten, i sin sinnessvage fars namn, och undanröjde änkedrottningen och hennes son och avskedade Guldberg och hans anhängare från ledningen. Han var då endast sexton år gammal.

Vid 22 års ålder, den 31 juli 1790, gifte han sig på Gottorp slott med sin kusin Maria Sofia Fredrika av Hessen-Kassel (22 år) och de fick med tiden åtta barn av vilka endast två döttrar, Karolina 1793-1881 och Vilhelmina 1808-1891, blev vuxna. Fredrik hade också en älskarinna som hette Bente Rafsted (kallades fru Dannemand). Han fick fyra barn med henne. Hon blev den sista kungliga "officiella" älskarinnan i Danmark.

De första tretton åren av hans regering, var greve A.P Bernstorff hans rådgivare, och den tiden utgjorde en av de lyckligaste perioderna i Danmarks historia. Då genomfördes bondeståndets frigivning, och noggrannare reglering av förhållandet mellan godsägare och bönder sågs över, förbudet mot spannmålsutförsel hävdes, handeln på Island och Finnmarken frigavs, 1797 infördes en friare tullagstiftning, negerhandeln förbjöds, pressen befriades 1790 från polismyndighetens godtycke, rättsväsendet förbättrades 1795 genom upprättande av förlikningskommissioner, 1802 avskaffades värvningen av främmande soldater och 1811 grundades universitetet i Kristiania (nu Oslo).

Danmarks utrikespolitik var fredlig, med undantag av kriget mot Sverige 1788, och medan det övriga Europa var upptagna av strider mot den franska revolutionen, blomstrade Danmarks handel och sjöfart mer än någonsin förr. Till handelns skydd slöts 1794 ett förbund med Sverige. 1797 dog hans rådgivare Bernstorffs och det blev en vändpunkt i Fredriks regering. Genom rysk påtryckning lät han 1799 begränsa tryckfriheten och ingick 1800 ett väpnat neutralitetsförbund med de tre andra östersjömakterna.

England fruktade 1807 att Napoléon Bonaparte med våld skulle överta den danska flottan och ville därför att Danmark skulle lämna sin flotta i pant till krigets slut. Detta vägrade Fredrik, och därför blev Köpenhamn bombarderad i fyra dagar innan staden kapitulerade och lämnade ut flottan. På nytt erbjöd England neutralitet eller förbund med full ersättning för flottan och landutvidgning i norra Tyskland, men Fredrik vägrade, och England förklarade därför krig.

Den 13 Mars 1808 besteg Fredrik tronen officiellt efter sin far, fast egentligen var det han som styrt landet sedan 1784.
Redan innan han slöt fred med Sverige (Dec. 1809), hade Sverige velat ha honom till tronföljare, men efter kronprins Karl Augusts död 1810 blev marskalk Jean Baptiste Bernadotte (senare Karl XIV Johan) vald istället. För att försäkra sig om Sveriges vänskap under kriget mot Frankrike lovade Napoleon 1812 Norge som ersättning för Finland och uppmanade Fredrik att frivilligt avstå Norge mot utvidgningar i Nord-Tyskland och för att få tillbaka sin flotta. Vilket han vägrade. När den svensk-rysk-tyska hären inföll i Holstein, tvingades han till fred i Kiel i januari 1814 och fick då avträda Norge till Sveriges kung.

Hans milda regering, outtröttliga arbetsamhet och uppriktiga nit för folkets väl, gjorde till slut att de många olyckorna och felstegen han gjort snart glömdes bort. Han dog den 3 december 1839, 71 år och 10 månader gammal. Han hade då varit kung i 55 år. Nästa att bli kung var hans (kusin) Kristian VIII av Oldenburg.

Källor

Inlagd 2005-02-06 | Uppdaterad 2005-02-06