Edvard VI av England

Titel:
Kung av England och Irland 1547-1553 (6 år)
Levde:
1537 - 1553 (15 år)
Edward VI av Tudor

Historia:

Edvard VI Tudor (Edward VI) föddes i England den 12 oktober 1537 som son till Henrik VIII och Jane Seymour.

Han fick en ytterst omsorgsfull uppfostran och blev i enlighet med faderns testamente hans efterträdare när denne dog den 28 januari 1547. Enligt Henrik VIII:s föreskrift övertogs regeringen under Edvards minderårighet till en början av en kollegial förmyndarstyrelse, men denna utsåg snart den protestantvänlige earlen av Hertford, som inom kort upphöjdes till hertig av Somerset. Han blev även "protektor" (kallas för riksföreståndare i Sverige).

Ur hans råd uteslöts den nya riktningens motståndare. Somerset störtades emellertid redan hösten 1549 av rådet, och satt en tid fängslad. Protektoratet avskaffades, och rådet övertog förmyndarregeringen.

Där hade nu earlen av Warwick den högsta makten, och 1551 upphöjdes han till hertig av Northumberland och 22 januari 1552 lät han avrätta Somerset, som hade fått återvända till rådet och höll på att göra upp planer på att återvinna sin förra ställning.

I april 1552 blev Edvard sjuk i mässling och koppor, och efter det återhämtade han sig aldrig. Edvard gick nu fullständigt i Northumberlands ledband, och denne försökte skaffa sin egen släkt Englands krona, genom att försöka få Edvard att utesluta sina halvsystrar Maria (I) och Elizabeth (I) från tronföljden. Han ville också att Edvard skulle utse Jane Grey till sin efterträdare. Jane Grey var Henrik VIII:s systerdotterdotter, och hon hade i maj 1553 gift sig med Northumberlands äldste son Guildford Dudley. I juni samma år (1553) ändrade den redan då dödssjuke Edvard tronföljden på precis det sätt som Northumberland ville, och redan 6 juli 1553 dog Edvard, endast 15 år och åtta månader gammal.

Hans regeringstid blev inte lång, men ändå betydelsefull för England, i synnerhet genom den kyrkoreformation som genomfördes under Cranmers, Somersets och den unge kungens egen ledning och medverkan. Själv var han en lillgammal religiös ivrare och hyllades av reformationens män i hela Europa som "den engelske Josias".

I "British museum" finns hans dagbok bevarad från hans tronbestigning 1547 till november 1552.

Källor

Inlagd 2005-03-06 | Uppdaterad 2005-03-10