Jakob I / VI  Stuart

Titel:
Kung i Skottland 1567-1625 (58 år) med namn "Jakob VI"
Kung i England och Irland 1603-1625 (22 år) med namn Jakob I
Levde:
1566 - 1625 (58 år)
James I av Stuart

Historia:

Jakob I Stuart (James I Stuart) föddes den 19 juni 1566 i Edinburgh Castle i Skottland som son till den skotska drottningen Maria I Stuart (kallad Queen of Scots) och Henry Stuart (kallad lord Darnley). I Sverige kallas Jakob för Jakob I.

I februari 1567 blev hans far mördad, och i juli samma år var hans mor tvungen att avsäga sig den skotska tronen, eftersom man trodde att hon hade något med sin mans död att göra. Hon blev också fängslad. Jakob kröntes officiellt till kung i Skottland den 29 juli 1567, endast ett år gammal med namnet Jakob VI. Den som håller i kröningsceremonin är reformatorn John Knox.
Jakob fick en protestantisk uppfostran av bland annat earlen av Mar, trots att hans mor var katolik. Hans mor flydde från fängelset till England, där hon istället blev tillfångatagen på en direkt order av den Engelske drottningen Elizabet I, och på nytt slängd i fängelse.

Makten under hans minderårighet fördes under ständiga strider mellan stormännen till år 1578, då Jakob vid tolv års ålder förklarades myndig. Styrelsemakten kom emellertid att utövas av förtroendemän som till exempel Esmé Stuart, (hertig av Lennox) och Jakob Stuart (earl av Arran). En sammansvärjning av presbyterianska präster och adelsmän, bland annat lord Gowrie ledde till att Jakob (nästan 16 år) rövades bort i augusti 1582 och hölls fången i nästan ett år (denna händelse brukar kallas Raid of Ruthven). Jakob tröttnade snart på det presbyterianska partiets förmyndarskap och i juni 1583 flydde han. Gowrie blev 1584 avrättad för sin delaktighet i bortrövandet och de andra som varit med flydde från England.

Jakob närmade sig redan 1585 England, och genom avtalet i Berwick (1586) fick han ett halvt löfte om tronföljden i England, efter drottning Elizabets död (han var ju trots allt dottersons dotterson till Henrik VII). Hans mor Maria som suttit i fångenskap i England i nästan tjugo år, avrättades i februari 1587, 44 år gammal.

Vid 23 års ålder (nov. 1589) gifte han sig i Oslo med Anne av Oldenburg, som var femton år gammal och dotter till den dansk-norske kungen Fredrik II och hans hustru Sofia av Mecklenburg-Güstrow.

Jakob och Anne fick med tiden nio barn, varav tre blev vuxna:
1) Henrik Frederick Stuart 1594-1612 prins av Wales
2) Dödfött barn i juli 1595
3) Elizabet Stuart 1596-1662
4) Margaret Stuart 1598-1600 (död två år)
5) Karl I Stuart 1600-1649 (kung av Storbritannien)
6) Robert Bruce Stuart 1602-1602 (död 6 mån.)
7) En dödfödd son 1603
8) Maria Stuart 1605-1607 (död 2 ½ år)
9) Sophia Stuart 1606-1606 (död en dag)

Efter den engelske drottningen Elizabet I:s död 1603, erkändes Jakob som hennes efterträdare och förenade på så sätt Skottlands, Englands och Irlands kungakronor. Han kröntes i Westminster Abbey den 25 juli 1603.
Jakob var populär som kung i Skottland, men i England lyckades han inte att bevara den starka kungamakt som ätten Tudor byggt upp. Som skotte hade han svårt att fatta det engelska nationallynnet, och hans överdrivna föreställningar om sin kungamakt, som han trodde var direkt skänkt av Gud, och hans pedanteri, vankelmod, högdragna sätt och hans svaghet för ovärdiga gunstlingar (det gick rykten om att han var homosexuell) gjorde att han tappade sin aktning och förtroende hos sina undersåtar.

Hans ideal var att uppträda som den vise fridsstiftaren mellan de kyrkliga partierna inom landet och även i de religionsstrider, som på hans tid delade Europa i två läger. Han hade dock inte tillräckliga förutsättningar för dessa höga uppgifter, och han stötte sig med det stränga parlamentet och fick inte deras stöd. Även i Norden försökte han hjälpa till med den evangeliska sammanhållningen och deltog därför, genom utsända fredsmäklare, i Sveriges fredsförhandlingar med Danmark i Knäred (1613) och med Ryssland i Stolbova (1617), dessutom förhandlade han med Gustav II Adolf om en evangelisk allians riktad mot kejsaren i Spanien.

Han dog den 27 mars 1625 i Theobalds utanför London, 58 år gammal, och begravdes i Westminster Abbey. Nästa att bli kung i England, Skottland och Irland var hans son Karl I.

Källor

Inlagd 2005-03-13 | Uppdaterad 2017-10-29