George III av Hannover



Levde: 1738 - 1820  (81 år)
Titel:    Hertig av Brunswick-Lüneburg
Kung i Storbritannien och Irland 1760-1820 (60 år)

George III av Hannover
 George William Frederick av Hannover föddes i London den 4 juni 1738 som son till  prinsen av Wales Frederick Louis av Hannover (1707-1751) och Augusta av Saxe-Gotha (1719-1772). George var sonson till kung  George II, och bror till den dansk-norska drottningen  Caroline Mathilde.

George var den tredje i ätten Hannover som blev kung i Storbritannien men den första av dem som föddes i landet, och som dessutom hade engelska som sitt första språk. Han hade ett mycket dåligt förhållande till sin far, och blev till och med portad från hovet redan i unga år. När han var tretton, dog fadern av en skallskada, och George fick då hertigdömet Edinburgh. Han blev också arvtagare till tronen i Storbritannien och Irland. Nio år senare, i oktober 1760, dog hans farfar, George II, och han blev då kung över riket, 22 år gammal.

Han hade ett stort inflytande på landets öde genom personliga ingripanden i regeringen, vilket kanske inte alltid var lyckat. Visserligen hade han flera fördelar som regent; han var en duktig administratör, och var också beslutsam och bestämd vilket visade sig tydligt i hans förhållande till sina ministrar. Han hade en stor arbetslust och hyste dessutom en varm kärlek till sitt kungarike. Men han var ju inte ofelbar, han heller, till exempel var han uppfylld av överdrivna föreställningar om sin "majestätiska värdighet" och dessutom mycket maktlysten. Han använde sig många gånger av hemliga rådgivare, i stället för att få vägledning hos sina ansvariga ministrar.

Vid 23 års ålder, den 8 september 1761, gifte han sig med prinsessan Charlotte Sophia av Mecklenburg-Strelitz som var 17 år gammal. De fick med tiden 15 barn, varav hela 13 blev vuxna.
1) George IV Augustus Frederick Hannover 1762-1830
2) Frederick Augustus Hannover 1763-1827 (hertig av York och Albany)
3) William IV Henry Hannover 1765-1827
4) Charlotte Hannover 1766-1828
5) Edward Augustus Hannover 1767-1820 (hertig av Kent) (far till drottning Victoria)
6) Augusta Hannover 1768-1840
7) Elizabeth Hannover 1770-1840
8) Ernst August I von Hannover 1771-1851 (kung över Hannover)
9) Augustus Frederick Hannover 1773-1843 (hertig av Sussex)
10) Adolphus Frederick Hannover 1774-1850 (hertig av Cambridge)
11) Octavius Hannover 1779-1783 (död 4 år)
12) Alfred Hannover 1780-1782 (död 2 år)
13) Mary Hannover 1776-1857
14) Sophia Hannover 1777-1848
15) Amelia Hannover 1783-1810

Den 1 januari 1801 slogs Irland och Storbritannien ihop och blev en union under namnet United Kingdom of Great Britain and Ireland. Detta beslutades året före och kallas för The Act of Union. Vad jag vet finns det ingen bra svensk översättning till "United Kingdom" förutom Förenade kungarikena kanske?

År 1807 krävde han en skriftlig försäkran av medlemmarna i Grenvilles regering, att de aldrig mer - under vilka omständigheter som helst - skulle tillåta några förmåner åt katolikerna. De som inte uppfyllde hans begäran, avskedades. Han hade även en trångsint inställning, som bidrog till att han så småningom fick ett bra förhållande till det frihetsfientligt inställda torypartiet. Under Georges regeringstid förlorades de Amerikanska kolonierna. Han blev därför känd som kungen som förlorade Amerika, fast det var ju förståss inte enbart hans fel.

I sitt enskilda liv var George i flera avseenden en verklig förebild för sina landsmän. Han kunde kanske inte kallas en fint bildad man, men han var mycket gudfruktig, en trogen och öm make, en kärleksfull far, välvillig mot människor i allmänhet och enkel och måttlig i sitt levnadssätt. Till sin fru köpte han the Queen´s House som senare byggdes om till Buckingham Palace. Han var också en av de mer kulturella regenterna landet haft och startade bland annat en ny kunglig kollektion av böcker där
65 000 av dessa senare gavs till det Brittiska museet. År 1768 grundade och betalade han de inledande kostnaderna för den kungliga konstakademin.

På äldre dagar började han se allt sämre och från 1809 blev han helt blind och dessutom halvdöv. Han drabbades tillslut av en sinnessjukdom (1810) som gjorde honom totalt oduglig för regeringen. Från 1811 var det hans son George, prins av Wales, som regerade som en slags riksföreståndare, kallad fram till den 29 januari 1820, då George III dog, 81 år gammal. Han hade då varit kung i hela 59 år och 3 månader. Efter hans död tog sonen över tronen och blev George IV.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-03-28 | Uppdaterad 2005-03-28