Edvard VII av Saxe-Coburg-Gotha



Levde: 1841 - 1910  (68 år)
Titel:    Kung i Storbritannien och Irland och kejsare av Indien 1901-1910 (9 år)

Edward VII av Saxe-Coburg-Gotha
 Albert Edvard av Saxe-Coburg-Gotha (Edward)(kallad "Bertie") föddes i London den 9 november 1841 som son till Storbritanniens drottning  Viktoria och prins  Albert av Saxe-Coburg-Gotha.

Edvard fick en grundlig uppfostran från sju års ålder, och gjorde redan som ung flera vidsträckta resor, bland annat till Canada och USA 1860 och till Palestina (Israel) 1862. Före sin tronbestigning bar han titeln prins av Wales. Han var dock inte en ihärdig och flitig student, utan hans sanna talang låg istället i charm, sällskaplighet och taktfullhet. Andra beskrivningar på honom från hans ungdomstid är bland annat bortskämd, lat och ibland även rå.

När Edvard var tjugo år gammal (1861) dog hans far Albert av tyfus. Hans mor anklagade honom för faderns död, eftersom Albert hade varit och besökt honom i Cambridge, och där blivit sjuk. Hans mor sörjde sin make djupt, och tyckte att sonen var ytlig, taktlös, ansvarslös och en riktig kvinnotjusare. Hon drog sig sedan tillbaka i enslighet under flera år och Edvard fick överta regeringsplikterna. Dessa utförde han på ett så bra sätt att han blev allmänt populär.

Vid 21 års ålder, den 10 mars 1863 gifte han sig med prinsessan Alexandra av Oldenburg-Glücksburg (18), som var dotter till det danska kungaparet Kristian IX och Louise av Hessen-Kassel. Edvard betraktade sitt giftermål med likgiltighet, och han hade flera älskarinnor under hela sitt äktenskap, bland annat skådespelaren Lillie Langtry och Jennie Jerome (som var mamma till Winston Churchill). Hans sista älskarinna, Alice Keppel, var till och med närvarande vid hans dödsbädd. Edvard och Alexandra fick ändå barnen:
1) Albert Victor av Saxe-Coburg-Gotha 1864-1892
2) George (V) av Saxe-Coburg-Gotha 1865-1936 (prins av Wales)
3) Louise av Saxe-Coburg-Gotha 1867-1931
4) Victoria av Saxe-Coburg-Gotha 1868-1935
5) Maud av Saxe-Coburg-Gotha 1869-1938 (g.m. Haakon VII, kung i Norge)
6) John av Saxe-Coburg-Gotha 1871-1871 (död samma dag)

Åren 1875-76 var han i Indien där han medverkade till att öka den infödda befolkningens lojalitet mot det brittiska väldet. År 1901 dog hans mor och han blev då kung i Storbritannien och Irland med namn Edvard VII, och även kejsare av Indien. Många blev överraskade att han valde just namnet Edvard VII och inte Albert Edvard I. Han var vid sitt trontillträde 59 år gammal, och blev därmed den näst äldsta som besteg tronen i brittisk historia (den äldsta var William IV). Hans kröning fick dock skjutas upp några veckor eftersom han fick blindtarmsinflammation, men den 9 augusti 1902 kröntes han tillslut.

Edvard uppfyllde sitt uppdrag som kung över förväntan, och han visade en större diplomatisk begåvning än vad man hade väntat sig vid hans trontillträde. Speciellt på det utrikespolitiska området visade han en stor talang. Han blev den förste regenten från huset Saxe-Coburg-Gotha, och även den första Brittiske monark som besökte Ryssland (1907). Särskilt anses hans egen personliga påverkan starkt ha bidragit till 1903 års påbörjade "hjärtliga samförstånd" mellan England och Frankrike.
Han dog efter flera hjärtattacker den 6 maj 1910, 68 år gammal. Nästa att bli regent i Storbritannien och Irland var hans son George V.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-04-09 | Uppdaterad 2005-04-09