Cecilia Gustavsdotter Vasa

Titel:
Prinsessa och markgrevinna
Levde:
1540 - 1627 (86 år)
Cecilia Gustavsdotter Vasa

Historia:

Cecilia Vasa föddes i Stockholm den (1)6 november 1540 som dotter till Gustav Vasa och hans andra hustru Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud).

När Cecilia var tio år gammal dog hennes mamma Margareta och ett år senare fick hon en styvmor när hennes far gifte om sig med Katarina Stenbock. Cecilia fick – för den tiden – en ovanligt fin och rejäl utbildning. Bland annat lärde hon sig läsa och skriva, vilket inte alls var en självklarhet på den tiden, dessutom lärde hon sig matematik, tyska, latin och franska och så spelade hon klaver och luta. Cecilia har kallats för den skönaste av sköna och ansågs för den tidens ideal vara otroligt vacker.

Vadstenabullret
När Cecilia var nitton (1559) skulle hennes syster Katarina gifta sig med greve Edzard av Ostfriesland. Bröllopsfesten sägs ha pågått i flera månader i Stockholm. Edzards yngre bror Johan hade följt med honom till Sverige för att fira hans bröllop. Där träffade han snart Cecilia, som var med på alla de olika festerna. Efter att de festat länge i Stockholm började man åka runt till släktingar i andra landskap, som höll fester för brudparet. I december kom man till Vadstena slott där Cecilias och Katarinas bror Magnus var värd.
Cecilia och Johan av Friesland hade fattat tycke för varandra och flera kvällar i rad sägs det att vaktposterna såg hur Johan klättrade upp via en repstege för att kunna komma in till Cecilias sovrum. Till slut berättade vaktposten vad han sett. Cecilias bror, hertig Erik blev rosenrasande, och gav order om att Johan skulle gripas, vilket också skedde, och han fördes - fullt öppet och som en usel fånge - till Örbyhus slott där han sedan hölls fängslad. Där sägs det att han skall ha blivit så illa behandlad att han aldrig mera skulle tänka på kvinnor eller äktenskap, vilket skulle kunna antyda att han blev kastrerad… de här uppgifterna är dock inte verifierade.
Johan släpptes ut efter c:a ett år, och fick då erbjudandet att gifta sig med Cecilia, vilket han dock tackade nej till. Han hade väl tröttnat på Vasasläkten kan jag tro… Cecilias far, Gustav Vasa, sägs ha tagit hela händelsen mycket hårt, då han trodde att hans familj blev utskrattad, inte bara i Sverige, utan även runtom i alla furstehov i Europa. "Skandalen" spreds över hela landet, och har gått till historien som Vadstenabullret.

Fyra år senare, den 11 november 1564, gifte hon sig i alla fall, inte med Johan utan med en pank markgreve som hette Kristoffer av Baden-Rodemacher (1537-1575). De förde sedan ett kringflackande och äventyrligt liv, där de samlade på sig stora skulder. De tillbringar bland annat ett år i England där Cecilia blev väninna med drottning Elizabeth av Tudor. Deras skulder hopade sig alltmer och en tid fick hennes man till och med sitta i fängelset på grund av obetalda räkningar. De försökte betala sina räkningar så gott det gick, men efter cirka ett år flydde de från England och fordringsägarna. De engelska myndigheterna lät då konfiskera större delen av Cecilias och hennes hovdamers bagage, bland annat nästan alla hennes finaste klänningar och smycken. Detta skulle hon aldrig glömma.

Därefter bodde de några år i grevens gods i Rodemachern i Lothringen nära gränsen till Luxemburg. Med sin man fick hon sönerna:
1) Eduard Fortunatus 1565-1600
2) Gustav Kristoffer 1566-1609 (föddes lam och halvblind)
3) Filip 1567-1620
4) Christopher 1569-1590
5) Bernhard 1570-1571 (död liten)
6) Johan Karl 1572-1599 (född i Arboga)

I augusti 1571 återvände familjen till Sverige och bosatte sig i Arboga, som hon fått i förläning av sin bror, Johan III, som nu blivit kung. Där började hon kalla sig för grevinnan av Arboga. För att få ihop pengar drev hon järnverken i Lindesberg och Noraskog och bruksrörelsen i Guldsmedshyttan. Hon fick även ett örlogsfartyg som hette Falken, som hon snart bytte till ett större örlogsskepp som hette Lybska hjorten, plus ännu ett som hette Jägaren. Hennes man reste till Tyskland i olika uppdrag för kungen, och 1575 dog han utomlands, 38 år gammal, och lämnade Cecilia, då 35, ensam med sina söner och alla skulder. Med sina fartyg började hon därför kapa andra fartyg i Östersjön, mest brittiska fartyg och andra fartyg som kom ifrån ryska hamnar. Det pågående kriget mot Danmark gjorde det "lagligt" att kapa danska fartyg, men de brittiska fartygen kapade hon gärna eftersom hon ansåg det som sin rätt efter allt som de tagit ifrån henne i England. Efter att hennes man avlidit konverterade hon också till katolicismen, troligen för att det skulle bli lättare i de arvstvister som skulle komma efter hans död.

Vid 39 års ålder, i december 1579, fick hon en dotter som kallades för Carita. Troligen var barnets far det spanska sändebudet Francisco de Eraso som kommit till Sverige och som tillbringat tid hos Cecilia i Arboga 1578-1579. Han bodde också hos henne senare på slottet Rodemachern. Barnet placerades på ett nunnekloster av Cecilias egna släktingar, och det var där hon fick namnet Carita. Vad hon egentligen hade för namn vet man inte. Hon dog 1629 i ett kloster i Baden i Tyskland.

Cecilia lämnade Sverige för sista gången 1579, då hon reste tillbaka till Rodemachern. Hon reste även runt i Europa för att försöka få ihop pengar, för pank verkade hon ständigt vara. Cecilia dog den 27 januari 1627, i Bryssel 86 år gammal. Hon hade då överlevt alla sina syskon och även sina egna barn. När hon dog hade det regerat hela sex olika kungar i Sverige under hennes livstid - från hennes egen far Gustav Vasa, till hennes bröder Erik XIV, Johan III och Karl IX och hennes bägge brorsöner Sigismund III och Gustav II Adolf.

Källor
* Kungliga släktband - Ulf Sundberg
» riksarkivet.se
Inlagd 2005-05-10 | Uppdaterad 2017-11-15