Olof af Acrel



Levde: 1717 - 1806  (88 år)
Titel:    Kirurg - "Den svenska kirurgins fader"

Olof af Acrel
 Olof af Acrel föddes i Österåker i Roslagen den 26 november 1717 som son till kyrkoherden i Österåker, Johannes Acrelius och hans hustru Sara Gahm. Redan vid ett halvt års ålder dog hans far Johannes, men som brukligt var på den tiden så gifte sig den nya prästen i Österåker, som hette A. Chytræus, med hans mor, så han fick snart en ny styvfar och blev väl omhändertagen av honom.

Redan som åttaåring (1725) sändes han till Uppsala universitet för att studera naturkunskap och medicin för Carl von Linné och Nils Rosén. Även språk och filosofi stod på schemat. Olofs stora intresse blev med tiden kirurgi. Enligt dåtidens sed gick han tre år i lära hos en fältskärmästare i Stockholm som hette Boltenhagen, där han visade sig så skicklig att han vid tjugoett års ålder (1738) blev biträde till den gamle statskirugen Schützer – utan att ens ha tagit examen! Efter en kort tid där fick han överta nästan hela Schützers praktik. För att fortsätta att vidareutbilda sig reste han emellertid två år senare (1740) till Göttingen i Tyskland där han studerade anatomi för den berömde Albrecht von Haller och sedan vidare till Strassburg. Efter studierna fotvandrade han med en kamrat genom Schweiz över Alperna till Milano och Turin och återvände via Frankrike, Paris och London.

När det österrikiska tronföljdskriget bröt ut 1743 fick han många tillfällen att praktisera vad han lärt sig och samtidigt lära sig nytt. Han tog tjänst vid franska armén och förordnades inom kort till överfältskär (överkirurg) vid fältsjukhuset i Lauterburg och vårdade där, tillsammans med 24 assistenter, ett tusental som fallit offer för de pågående striderna. I tjänsten ingick även att hålla föreläsningar i kirurgi för sina medhjälpare.
När han kom tillbaka till Sverige och Stockholm gav han efter en tid ut skriften Om friska sårs egenskaper vilket sägs vara den första svenska kirurgiska avhandlingen och som av Albrecht von Haller ansågs för att vara fullkomligt lysande. Genom publikationen fick många upp ögonen för hans skicklighet och han utnämndes därför till livläkare för kung Fredrik I och senare även för lille prins Gustav (III). Tjugonio år gammal (1746) blev han ledamot av vetenskapsakademin, och samma år gifte han sig med Anna Ester Robert.
När Kungliga Serafimerlasarettet i Stockholm öppnades den 30 oktober 1752, med åtta sängplatser, blev han sjukhusets förste överkirurg. Denna tjänst hade han fram till sekelskiftet – utan att ta emot någon lön! Efter tre år fick han dock professors fullmakt och tog då på sig att hålla offentliga föreläsningar. 1759 kom hans skrift "Kirurgiska händelser" ut som bland annat översattes till tyska och holländska. Hans stora önskan var att grunda ett lasarett där unga läkare kunde utbilda sig. Vid hans avgång från tjänsten som överkirurg, hade antalet sängar ökat från 8 till 120.

Vid femtionio års ålder (1776) blev han "generaldirektör över sjukskötseln vid alla lasaretter i riket", och denna befattning hade han sedan tills han var 83, han fortsatte dock att besöka sina patienter dagligen till en kort tid före sin egen död. Han adlades 1780 med namnet af Acrel.

Den svenska kirurgins fader som han kallas, dog den 26 maj 1806, på dagen 88 ½ år gammal. Till minne av Acrel skänkte professor Santesson 10.000 kr till Karolinska institutet 1879, pengar som skulle gå till en stipendiefond.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-05-22 | Uppdaterad 2005-05-22