Kristina av Sachsen



Levde: 1461 - 1521  (59 år)
Titel:    Dansk-Isländsk drottning 1481-1513 (32 år)
Norsk drottning 1483-1513 (30 år)
Svensk-Finsk drottning 1497-1501 (4 år)

Staty av Kristina av Sachsen
 Kristina av Sachsen föddes den 24 december 1461 i Torgau i  Sachsen (östra Tyskland) som dotter till kurfursten  Ernst av Sachsen (1441-1486) och prinsessan  Elisabet av Bayern (1443-1484).

Vid sjutton års ålder gifte hon sig med den dansk-norsk-svenska tronföljaren Hans av Oldenburg (23). Bröllopet firades i Köpenhamn den 6 september 1478. Kristinas svärfar, Kristian I, dog i maj 1481 och hennes man Hans blev dansk-norsk kung. De kröntes till Danmarks regenter i Köpenhamn den 18 maj 1483. På ett möte i Halmstad utsågs Hans även till kung i Norge, och de kröntes därför även till Norska regenter den 20 juli i Trondheim samma år. Fjorton år senare - och efter många strider mot Sverige och Sten Sture d.ä. - godkände till slut även Sverige Hans till svensk kung (1497) och de kröntes bägge i Uppsala (eller Stockholm) två år senare - den 3 februari 1499. I Sverige fick Hans kunganamnet Johan II.

Samtidigt med kröningen fick Kristina Örebro slott med Närke och Värmland som morgongåva - samma område som kungens mor, drottning Dorotea av Brandenburg, en gång förfogat över. Kristina och hennes make var mycket olika som personer och deras samliv försämrades från 1499, då Hans inledde ett förhållande med en av Kristinas hovdamer som hette Edle Mickelsdatter (Jernskjæg). Även efter att Edle gift sig med Torben Bille, som förövrigt var en kungagunstling, fortsatte deras förhållande. Kristina och Hans träffades endast med långa mellanrum, men under första halvåret 1501 vistades de dock i Stockholm tillsammans. I augusti samma år kom ännu ett nytt uppror som leddes av Sturarna och medan kungen seglade hem till Danmark för att hämta hjälp, stannade Kristina kvar. Det sägs att hon var för svag för att klara av en sjöresa.

I oktober samma år (1501) koncentrerades striderna till huvudstaden. Kristina som satt på Stockholms slott fick därför ta kommandot, och därför kan man säga att hon blev en slags befälhavare. Hon vägrade envist att ge upp slottet trots att stor hungersnöd rådde där. Hon stod ut i sju månader, först den 9 maj 1502 var hon tvungen att kapitulera. DAGEN EFTER kom den danska kungliga flottan till Stockholms skärgård, till hennes hjälp, men då var det som sagt försent. Kristina hölls kvar i svensk fångenskap i ett år och sju månader, först i december 1503 fördes hon till Hallandsgränsen där hon frigavs.

I februari 1513 dog hennes man Hans, och därefter var Kristina mest på sitt änkegods Næsbyhoved utanför Odense. Till sitt gods hörde 256 underlydande gårdar. Avkastningen från gårdarna gav henne möjlighet till omfattande välgörenhet till de fattiga och även stöd åt klosterstiftelser och tiggarmunkar. Hon bidrog också med pengar till konst och litteratur. Bland annat så betalade hon en tysk träskulptör, Claus Berg, till att tillverka ett stort altarskåp i S:t Knuds kyrka i Odense, med bilder på kungafamiljen. Där ligger nu hela familjen begravd. Kristina dog den 8 december 1521 i Odense, 16 dagar före sin 60-årsdag.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2006-01-07 | Uppdaterad 2006-01-07