Charlotte Corday



Levde: 1768 - 1793  (avrättad, 25 år)
Titel:    Girondistanhängare, mördade Jean Paul Marat

Charlotte Corday
 Marie Anne Charlotte Corday d'Armont föddes den 27 juli 1768 i Saint-Saturnin, Frankrike som dotter till Jacques-Francois de Corday d'Armont och Charlotte-Marie Gautier des Authieux. Familjen var lågadlig men fattig. Åtta år gammal flyttade hon till sin morbror, som då var präst i socknen Vicques. Senare flyttade hon med sin familj till Caen, som ligger i Normandie i nordvästra Frankrike. I Caen dog hennes mor den 8 april 1782. Samma år som modern avled fick Charlotte - tillsammans med sin syster Eleonore - tillåtelse att studera i klostret Abbaye aux Dames, där hon bland annat läste böcker av författaren och filosofen Rousseau som verkade för upplysningen.

Efter att klostret stängt igen (1791) bodde hon vid sin kusin. Allt eftersom revolutionen fortskred tog Charlotte mer och mer ställning för republiken och blev efterhand anhängare till girondisterna som representerade medelklassen och den franska landsbygden under den franska revolutionen. Girondisterna var emot jakobinerna och vad de stod för. Folket på landsbygden blev mer och mer ursinniga på jakobinernas allt större brutalitet och krävde att blodbadet inom revolutionen skulle stoppas. Efter att flera girondister uteslutits ur konventet och arresterats i början av juni 1793, begav sig Charlotte, den 9 juli, till Paris för att stödja deras sak. Som sin huvudfiende såg hon tidningsmannen och revolutionspolitikern Jean Paul Marat som bekämpade girondisterna, bland annat med artiklar i sin tidning L´ami du peuple (Folkets vän). Under förespegling av att hon tänkte ange girondister som planerade att göra revolt i Caen, fick hon vid sitt andra försök den 13 juli, tillträde in till Marat som satt i sitt badkar. Eftersom han led av en hudsjukdom tog han ofta medicinska bad, vilket dock inte hindrade honom att ta emot besök. Under tiden som Marat skrev ner namnen på de Girondister hon dikterade för honom tog hon fram en kniv och högg honom i bröstet. Han dog omedelbart. Själv gjorde hon inget för att komma undan och hon greps med en gång.

Marat – målad av Jacques-Louis David Under rättegången uppgav hon att hon handlat helt på egen hand och hon sa: "jag dödade en man för att rädda 100 000". Fyra dagar efter att hon dödat Marat, den 17 juli 1793, ungefär klockan sju på kvällen, halshöggs hon, tio dagar före sin 25-årsdag.
I samma ögonblick som hennes huvud ramlade ner tog bödelns assistent, "Maratanhängaren" Francois Legros, upp huvudet och visade det för åskådarna – och slog det sedan våldsamt i ansiktet. Publiken blev uppskakad av hans handling och det sägs att även ansiktet rodnade, vilket troligtvis bara var inbillning. För att lugna publiken så fängslades mannen.
Charlottes skarprättare hette Henri-Clément Sanson och i hans memoarer som kom ut 1862 skildrar han Charlotte som en vacker och tankfull ung kvinna vars lugn och självkontroll ingav respekt. Francois Legros dömdes till tre månaders fängelse för sin brist på "giljotinetikett".

Oräkneliga har kanske sett målaren Jacques-Louis Davids målning (se bild) av Marat där han ligger mördad i badkaret, men ändå kanske det är många som inte vet vem som gjorde det - och varför. Charlotte ville försöka stoppa det blodbad som franska revolutionen innebar, dock blev hennes handling istället upptakten till det skräckvälde som bröt ut. För girondisterna blev Charlotte dock en hjälte, medan Marat dyrkades som ett helgon av jakobinerna.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2006-03-04 | Uppdaterad 2006-03-04