Historia:

Marie Jean Paul Joseph Roche Yves Gilbert Motier de LaFayette – kallad Markisen av LaFayette föddes den 6 september 1757 på slottet Chavaniac (nu Chavaniac-Lafayette) som son till markisen av LaFayette, Michel Roche Gilbert du Motier och Marie Louise Hyacinthe. LaFayettes far deltog i sjuårskriget (1756-1763) och den 1 augusti 1759 stupade han i slaget vid Minden. LaFayette var då två år gammal.

När han var elva tog hans mor med honom till Paris där han började i collège Louis-le-Grand. Två år senare (1770) dog modern och han blev därmed föräldralös. Även hans farfar dog samma år och av denne ärvde han en stor förmögenhet. Tretton år, föräldralös och otroligt rik. Året efter blev han en av kungens musketörer och han började då sin militära bana. I februari 1773 flyttade han till Versailles som skyddsling under Jean de Noailles där han blev löjtnant i Noailles dragoner i april och befordrad till kapten ett år senare, endast en kort tid efter att han gift sig med Noailles dotter Adrienne de Noailles (1760-1807). Han var endast sexton när han gifte sig med Adrienne och hon var fjorton.

Tjugo år gammal (1777) reste han till Nordamerika för att som frivillig delta i frihetskriget som pågick där (1775-1783). Både hans familj och den franska regeringen var emot att han reste, vilket han gjorde ändå - han köpte sig ett eget skepp, La Victoire , som han utrustade och med det for han den 20 april 1777 till Amerika för att delta på amerikanernas sida mot engelsmännen. Som volontär deltog LaFayette utan betalning. Hans egen generositet blev istället legendarisk - han spenderade 200 000 dollar av sina egna pengar för att köpa kläder och vapen till de amerikanska trupperna. Av kolonisterna valdes han till general och blev därmed den yngsta generalen som deltog i kriget. Han utmärkte sig i flera militära operationer och blev med tiden en nära vän till George Washington (1732-1799) som några år senare blev Amerikas första president (1789). Han ingick även i Washingtons stab och när han 1779 fick en son döpte han denne till Washington Georges Motier de Lafayette (1779-1849).
Den 11 september 1777 deltog han i slaget vid Brandywine där han sårades men överlevde varefter han blev kommendörkapten. Han deltog sedan i slaget vid Monmouth 28 juni 1778.

Efter två år i Amerika var han tillbaka i Frankrike (1779) där han övertalade regeringen att sända en fransk armé till amerikanernas hjälp. Han återvände sedan till Amerika igen där han spelade en betydelsefull roll i den militära händelsen som ledde fram till det brittiska nederlaget vid Yorktown 1781. Efter denna viktiga händelse hyllades LaFayette som en hjälte och blev fransk general och han togs emot vid flera Europeiska hov.

När franska revolutionen bröt ut blev LaFayette medlem i nationalförsamlingen där han 1789 lade fram ett förslag på ett första utkast till deklarationen om de mänskliga rättigheterna. När det i början av juli började gå rykten om att kungen, Louis XVI , började dra ihop trupper för att störta nationalförsamlingen, försvarade sig befolkningen genom att den 13 juli bilda ett nationalgarde där LaFayette förde befälet. Han införde trikoloren som bestod av Paris röda och blå färger, tillsammans med kungens, Bourbones, vita. Den 27 augusti utfärdade nationalförsamlingen proklamationen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna, som fastslog individens rätt till frihet, rättssäkerhet och egendom, samt rätt att göra uppror mot förtryck. Deklarationen var författad av LaFayette som tagit det amerikanska sändebudet Jefferson till hjälp.

Under det beryktade "kvinnotåget" till Versailles den 5-6 oktober 1789 var det under LaFayettes beskydd som kungafamiljen kunde föras till Paris oskadda. LaFayette blev illa omtyckt av rojalisterna som såg honom som en av revolutionens främsta upphovsmän, samtidigt var han inte heller populär hos jakobinerna eftersom han anklagade dem för att gå för hårt fram. Själv var han anhängare av konstitutionell monarki och fruktade en demokratisering som kunde hota äganderätten.
Efter att kungafamiljen försökt fly i juni 1791 började många kräva en republik. Corderlierklubben försökte därför med en republikansk manifestation på Marsfältet den 17 juli. Det hela slutade i en massaker när LaFayette öppnade eld mot demonstranterna. Bland annat Georges Jacques Danton och Jean Paul Marat gömde sig en tid efter den här händelsen.

LaFayette lämnade sin post i september samma år (1791) och drog sig tillbaka till sina gods, men fick kort därpå befäl över en armé som sattes in i kriget mot Österrike. Under tiden han deltog i kriget fick han rapporter om vad som hände i Paris och när han hörde att massorna stormade Tuilerierna (20 juni 1792) for han dit för att försöka rädda Louis XVI. Följden blev att nationalförsamlingen den 19 augusti anklagade honom för högförräderi och samma dag detta lästes upp i församlingen flydde LaFayette utomlands tillsammans med ett tjugotal anhängare. Avsikten var att fly till Belgien vidare över till Amerika, men i Liége häktades han av Österrikarna och de följande fem åren satt han fängslad i Österrike. 1797 släpptes han fri med hjälp av Napoleon Bonaparte - han fick dock inte återvända till Frankrike förrän 1799, efter Bonapartes statskupp.
Nästa gång LaFayette spelade någon politisk roll var 1815 under "de hundra dagarna" då Bonaparte erbjöd honom pärsvärdighet (titel/jämlike) som han dock tackade nej till och istället tog han en plats i representantkammaren. Efter katastrofen vid Waterloo krävde LaFaytte att Napoleon skulle avsättas. Han bekämpade även Bourbonernas försök att skaffa sig envälde. Vid julirevolutionens utbrott 1830 fick han befälet över stadens, och senare Frankrikes, nationalgarde och medverkade till att Louis-Philippe I (1773-1850) övertog regeringen. Den nya författningen motsvarade dock inte hans förväntningar och året därpå slöt han sig till oppositionen istället. I Amerika var LaFayettes popularitet större än i Europa vilket visade sig när han 1824-1825 besökte landet. Som "nationens gäst" mottogs han vid ankomsten och resan genom landet sägs ha varit som ett triumftåg, och hela 24 städer i Amerika är uppkallade efter honom.
LaFayette dog i Paris den 20 maj 1834, 76 år gammal.