Jacques Necker

Titel:
Fransk finansminister, bankir och statsman
Levde:
1732 - 1804 (71 år)
Jacques Necker

Historia:

Jacques Necker föddes den 30 september 1732 i Genève i Schweiz där hans far var professor. Femton år gammal (1747) sändes Necker till Paris där han tog anställning som sekreterare i en bank. Han lärde sig snabbt och tillsammans med en vän startade han banken Thellusson & Necker. Banken blev en succé och filialer öppnades även i London. Båda blev mycket rika genom lån till finansdepartementet och genom spekulationer i säd.

I slutet av 1764 gifte han sig med Suzanne Curchod och de fick 1766 dottern Anne Louise Germaine Necker, mer känd som Madame de Staël (1766-1817) och som blev fransk författarinna.

Necker gav ut flera skrifter och en uppmärksammades bland annat därför att han i den kritiserade Anne Robert Jacques Turgots (1727-1781) politik. Necker blev med tiden ansvarig för statsfinanserna och från 1777 hade han titeln generaldirektör. Han försökte rädda landets dåliga ekonomi och för att fylla statskassan tog han lån i stället för att höja skatterna. Samtidigt ville han reformera och förbättra finansförvaltningen. 1781 redovisade han landets dåliga ekonomiska tillstånd och hovets stora utgifter, och han insisterade på att bland annat Marie Antoinette skulle dra ner på sina stora utlägg - vilket naturligtvis inte var populärt och han avskedades av kungen, Ludvig XVI. Den politiska krisen blev dock värre och 1788 utnämndes han till finansminister. Han var populär och mycket omtyckt i "det tredje ståndet" där de hyllade honom som "den enda som är kapabel att återställa frankrikes dåliga ekonomi". 1789 övertalade han kungen att sammankalla generalständerna till ett möte. De hade då inte varit samlade på 175 år.

När Necker föreslog att man skulle bli mer hjälpsam mot det tredje ståndet och även kom med en massa andra radikala förslag - avskedades han igen. Att han avsattas från sin post sägs kraftigt ha bidragit till Bastiljens stormning den 14 juli 1789 och som startade den franska revolutionen. Folket protesterade så mycket så att han kort därpå kallades tillbaka till sin tjänst men när han inte kunde lösa den ekonomiska krisen avgick han frivilligt i september 1790. Han drog sig tillbaka till slottet Coppet nära Genève där han sysselsatte sig med att författa filosofiska och historiska skrifter. Han dog den 9 april 1804, 71 år gammal.

Källor
Inlagd 2006-04-21 | Uppdaterad 2006-04-21