Gracchus Babeuf

Titel:
Revolutionär och journalist
Levde:
1760 - 1796 (avrättad, 36 år)
François-Noël Babeuf

Historia:

Gracchus Babeuf hette egentligen François-Noël Babeuf och föddes den 23 november 1760 i Saint-Quentin som son till Claude Babeuf (-1780).

Från sexton års ålder hade han underordnade befattningar såsom skrivare och liknande. 1780 dog hans far och Babeuf fick då försörja både sin egen familj och även sin mor, bröder och systrar. När den franska revolutionen bröt ut 1789 jobbade Babeuf som lantmätare samtidigt som han på fritiden var författare. I sitt jobb som lantmätare kom han nära de utarmade massorna på landsbygden.

När revolutionen bröt ut slöt han sig till den med brinnande lojalitet och under namnet Gracchus Babeuf uppträdde han som radikal folkuppviglare och i tidningen "Le Tribun du peuple" angrep han all borgerlig ordning, han gav idéer om lika fördelning av jord och senare även om avskaffandet av all privat egendom. Efter Robespierres fall i juli 1794 blev Babeuf ledare för den så kallade panteonsklubben vars mål var att återställa konstitutionen som den varit 1793. Tre år senare (1796) stängdes dock klubben av direktoriet och Babeuf satte då igång en sammansvärjning med avsikt att störta regeringen och samtidigt grundlägga de sanne, rene och oinskränkte demokraternas regering. Komplotten var dock alltför dåligt planerad, och en av de allierade (Grisel) röjde planen för direktoriet, och Babeuf häktades tillsammans med sina medbrottslingar den 10 maj 1796. De försvarade sig inför domstolen i Vendôme , men den 26 maj 1797 dömdes han till döden. Under det att hans dödsdom lästes upp försökte han ta självmord genom att hugga en kniv i bröstet, men självmordsförsöket misslyckades och två dagar senare, 28 maj 1797, avrättades han.

Babeufs sammansvärjning anses vara jakobinernas sista dödsryckning. Den har emellertid sitt egentliga intresse såsom det första försöket att föra över franska revolutionen från det politiska till det sociala området. Babeuf och hans anhängare ("babouvisterna") var bland de första som påpekade att jämlikheten i rättigheter blev nästan värdelös, då den åtföljdes av olikhet i ekonomisk ställning. Slutpunkten i deras revolutionsplan var därför fullständig jämlikhet på alla livets områden, med gemensamhet i egendom och produktion samt fördelning efter var och ens behov - ett av de första försöken i historien att tillämpa det kommunistiska systemet i verkligheten. En av hans medarbetare, Filippo Buonarroti som lyckades undkomma dödsstraffet, förde hans revolutionära rykte vidare ända in på 1830-talet. Babeuf anses därför av många vara den moderna socialismens föregångare. Han ville avskaffa den privata äganderätten och införa arbetsplikt och ekonomisk jämlikhet. Han anses vara franska revolutionens ende socialist i modern mening.

Källor

Inlagd 2006-03-19 | Uppdaterad 2017-10-29