William Kidd

Titel:
Skeppsredare och kapare - kallades "Kapten Kidd"
Levde:
164(5) - 1701 (avrättad, ca 55 år)
William Kidd

Historia:

William Kidd föddes omkring år 1645 i Greenock, Skottland i en respektabel familj. Efter att hans far avlidit när Kidd var 5 år gammal blev familjens ekonomi betydligt sämre. Redan som ung gick han till sjöss och hoppade runt från skepp till skepp under 30 år.

Efter att kriget mellan England och Frankrike brutit ut 1688 visade han på stort mod när han vann över ett franskt fartyg och räddade en engelsk trupp från förödelse.
Så småningom, vid cirka 46 års ålder (1691) bosatte han sig i New York där han gifte sig med en 20-årig änka, Sarah Bradley Cox Oort som han fick två döttrar med, Elizabeth och Sarah Kidd. Äktenskapet förde så småningom med sig en stor förmögenhet efter att arvet från hennes första äktenskap betalades ut. Under den här tiden var Kidd ansedd som en ärlig och hårt arbetande kapten, och hade många prominenta vänner, bland annat tre guvernörer.

På order av New Yorks provins fångade han en fientlig kapare utanför New Englands kust. Kort därefter belönades han med 150 engelska pund för en framgångsrik kaparfärd i Västindien. Ett år senare blev hans skepp stulet av den beryktade piraten Robert Culliford, under tiden som Kidds skepp strandat vid Antigua i Västindien.

I december 1695 blev Kidd tillfrågad av New Yorks guvernör, earlen av Bellmont, Richard Coote (1636-1701) om han kunde tänka sig att försöka fånga bland annat Thomas Tew, John Ireland, Thomas Wake och andra pirater, inklusive alla franska skepp han kunde komma över. Kidd fick alltså ett kaparbrev. 4/5 delar av den riskfyllda färden betalades av förnäma adelsmän, och det sägs att även den engelska kungen William III själv skulle ha en tiondel av allt Kidd lyckades erövra. Själv var Kidd tvungen att sälja sitt skepp Antigua för att få ihop sin egen del.
Det nya skeppet Adventure Galley, var bra utrustat för uppgiften att fånga pirater, den hade 34 kanoner, åror och en 150 man stark besättning. Årorna var bra att ha så man kunde manövrera fartyget i strid, och när det var vindstilla. Kidd valde själv ut sin besättning, endast de bästa var gott nog. Dessvärre, strax efter de seglat iväg stoppades de av HMS Duchess, vars kapten tvingade många av Kidds mannar att ta värvning i armén - trots deras arga protester. För att ersätta de förlorade männen sändes en ny besättning till Kidd, där majoriteten var kriminella och före detta pirater.

I september 1696 satte han segel igen men ännu mer olycka skulle drabba honom när en tredjedel av hans besättning dog i kolera, och för att göra saken ännu värre så läckte det nya skeppet! Han seglade ändå till Madagaskar men lyckades inte hitta några pirater att kapa. Han seglade vidare till Malabarkusten, och under den här tiden attackerade han aldrig något av de indiska skepp som seglade förbi. Han måste ha förstått att hans uppdrag höll på att misslyckas och försökte antagligen desperat att dölja kostnaderna. Han misslyckades att attackera flera skepp, även när han hade fina chanser att lyckas, vilket retade upp besättningen, och nästa gång de närmade sig land deserterade flera av hans besättningsmän. De som beslutade sig för att stanna kvar hotade med myteri nästan hela tiden. Vid ett sådant tillfälle, i oktober 1697, kom Kidd i gräl med en i besättningen, William Moore, och efter ett hetsigt gräl kastade Kidd en järnhink på Moore, som fick den i skallen och dog dagen därpå.

Den 30 januari 1698 erövrade han ett armenskt fartyg, Quedagh Merchant, som var lastad med satin, muslin, guld och silver och värdefullt silke. Kaptenen på fartyget var dock en engelsman, Wright, som seglade under beskydd av den franska regeringen. När Kidd förstod det försökte han få sin besättning att lämna tillbaka skeppet till dess ägare – vilket de vägrade. Fartyget var ju "under franskt beskydd" och de hade alltså "laglig rätt" att kapa det, och Kidd var tvungen att ge med sig för att kunna behålla kontrollen över manskapet. När nyheten nådde England, tillsammans med rykten om tortyr som avhoppade sjömän spridit, anklagades Kidd för sjöröveri. Kidd kände inte till detta utan trodde fortfarande att han utförde sitt uppdrag – han var fortfarande på jakt efter pirater.

I april 1698 kom han till Madagaskar där han mötte Robert Culliford, samma man som några år tidigare stulit hans skepp. Kidd gav order till sina män att kapa Cullifords skepp Mocha Frigate, men de vägrade lyda order och anslöt sig istället till piraterna på det nämnda skeppet. Endast 13 av Kidds män stannade lojalt kvar vid hans sida. Han beslöt då för att resa hem, han lämnade Adventure Galley och beordrade att hon skulle brännas eftersom hon var maskäten och läckte. Genom att bränna skeppet kunde han ta vara på all metall som gångjärn och liknande. Med de lojala resterna av sin besättning återvände han hem.

Kidd hänger i London Det var kort före han kommit fram till New York som han fick höra att han var en eftersökt pirat och att flera personer letade efter honom. Med hjälp av sin advokat förhandlade han med guvernören i Boston, Lord Bellomont, och gick till slut med på att komma in till stan. Där blev han, trots allt, arresterad tillsammans med sin besättning och förd till "Stone Prison" där han tillbringade det kommande året. Över ett år senare fördes han till England där han i en rättegång, den 8 maj, anklagades för sjöröveri och mord på William Moore. Under tiden som rättegången pågick hölls han i fängsligt förvar i Newgatefängelset, där han skrev brev till bland annat William III och Maria II, där han begärde nåd. I rättegången blev han chockad när han fick reda på att han var anklagad för mord. Han befanns skyldig till alla åtalspunkterna (fyra för sjöröveri och en för mord) och dömdes till döden. Han hängdes den 23 maj 1701. Under avrättningen gick repet av och de fick hänga upp honom en andra gång innan de lyckades. Därefter hängde hans kropp i en järnbur över floden Themsen i två år, som en varning för andra. Fem av hans besättningsmän dömdes också till galgen men benådades strax före avrättningen.

Kidds rättegång har ifrågasatts av eftervärlden. De papper som bevisade att de fartyg han kapat var franska försvann inför rättegången och dök inte upp förrän i början av 1900-talet när man fann dem i en byggnad i London, tillsammans med andra 1700-tals papper.

Källor

Inlagd 2007-01-22 | Uppdaterad 2017-10-10