Thomas Thorild



Levde: 1759 - 1808  (49 år)
Titel:    Författare, skald

Thomas Thorild
 Thomas Thorild föddes den 18 april 1759 på gården Blåsupp i Svarteborgs socken som yngste son till en kronolänsman. Han hette egentligen Thorén fram till år 1785. Thomas blev föräldralös redan vid två års ålder och bodde efter det först vid sina morföräldrar och sedan vid en äldre bror i Kungälv.

I skolan visade han en lysande begåvning, vilket gjorde att rektorn tog honom i sitt beskydd, efter att även hans äldre bror avlidit. Han omhändertogs faderligt av rektorns bror, Jonas Tranchell, som framöver blev hans välgörare och beskyddare. Sexton år gammal (1775) började han studera i Lund, men lämnade universitetet efter en tid för att börja en tjänst på Rånnum nära Vänersborg. Där träffade han dottern i huset, Anna Britta af Dittmer, som han blev förälskad i. Hösten 1777 återvände han till Lund. 1778 höll han i Göteborg ett tal, Om det ädla och sköna i vetenskaperna där han angrep Rousseaus ståndpunkter, men han var ändå starkt påverkad av dennes hänförelse för naturen.

Nitton år gammal (1778) tog han examen och i december 1780 lämnade han Lund och begav sig till Stockholm. Hans levnadssätt var enkelt, han hade små behov och drog sig fram genom privatlektioner och genom understöd från gynnare. Han ägnade sig också åt filosofiska studier och författarskap - i avsikt att vinna "borgerlig ära" och "personlig självständighet". Omkring år 1780 gjorde han bekantskap med Spinoza, som utövade en revolutionerande verkan på honom. 1781 skrev han dikten Passionerna som i februari 1782 belönades av sällskapet Utile Dulci. Dikten orsakade en häftig strid mellan Thorild och Johan Henric Kellgren, som elakt förlöjligade Thorilds stil att skriva.

Thorild förespråkade tankefrihetens rätt. Han var för övrigt medryckt av den förromantiska litteratur, som vid denna tid började bli känd i Sverige: Ossian, Gessner och Goethe (Werther). Thorild var medelpunkten i en krets kamrater och lärjungar, som beundrade honom gränslöst. I En kritik över kritiker (1791–92) sammanfattade Thorild i åsiktsstriden med Kellgren sitt estetiska tänkande: att ta var sak för vad den är, att veta vad man skall döma, att döma allt efter dess grad och dess art. I dikten Harmen (1787) gick han till angrepp mot lögnens herravälde, som han ansåg vara upprättat av tyranner och präster. Han var en hängiven person med en stark känsla för frihet, rättvisa och förnuft. 1793 skrev han Om Qvinnokönets naturliga höghet där han skriver om kvinnans undanskymda position i samhället – han såg hur förtryckt kvinnan var sedan urminnes tider och han ville ha ändring på det - han menade att kvinnan skulle likställas med mannen. Han ville också ha total tryckfrihet och han var emot präster och religion. Han drömde om en världsrepublik och en världsreligion och han hyllade den franska revolutionen.

Efter att han i tidningar och broschyrer utvecklat ett politiskt program i franska revolutionens anda blev han 1793 landsförvisad och var från 1795 bibliotekarie med professors namn vid Greifswalds universitet som låg i dåvarande Svenska Pommern. I Rätt, eller alla samhällens eviga lag (1794–95) vände han sig dock mot revolutionen efter påverkan av skräckväldet. Bekant är skriftens motto: Tänka fritt är stort - men tänka rätt är större. Thorild dog i Greifswald den 1 oktober 1808, 49 år gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-10-22 | Uppdaterad 2005-03-17