Axel von Fersen d.y.



Levde: 1755 - 1810  (mördad, 54 år)
Titel:    Riksmarskalk, greve, ämbetsman, diplomat och "en av rikets herrar",

Axel von Fersen
 Axel von Fersen föddes på Blasieholmen i Stockholm den 4 september 1755 som son till  Fredrik Axel von Fersen och grevinnan Hedvig Katarina De la Gardie.

För att fullända sin uppfostran sändes han femton år gammal (1770) till läroanstalten i Braunschweig (Tyskland) och efter detta till krigsakademien i Turin (Italien). Efter detta reste han runt i de flesta av Europas länder. När han kom hem fem år senare (1775) utnämndes han till kapten vid livdragonerna. 1778 reste han tillbaka till Frankrike, där han åtta år tidigare blivit utnämnd till lieutenant ā la suite vid regementet Royal-Bavičre och nu blivit utnämnd till överste där. Han deltog även i det amerikanska frihetskriget och utmärkte sig för mod och skicklighet. Där hjälpte han bland annat Georg Washington (1732-1799) i kampen mot Storbritannien. När han kom tillbaka till Frankrike utnämndes han till chef för regementet Royal-Suédois. Efter detta lämnade han Frankrike för en tid för att följa med Gustav III på en resa till Italien.

År 1788 var han åter i Frankrike där han fick uppleva franska revolutionens utbrott. Vid det franska hovet var han väl sedd och det gick rykten om att han hade en romans med Marie-Antoinette. Han försökte också hjälpa den franska kungafamiljen att fly, vilket emellertid misslyckades och kungafamiljen blev tillfångatagna och fängslade under en tid. Därefter avrättades de - Ludvig XVI den 21 januari 1793 och Marie Antoinette den 16 oktober samma år. Fersen var förkrossad och lämnade landet. I Baden slutförde han 1797 giftermålskontraktet mellan Gustav IV Adolf och prinsessan Fredrika Dorotea Vilhelmina.

Fersen fick en massa fina titlar och värdigheter i Sverige, till exempel blev han 1792 utnämnd till generalmajor, 1799 till en av rikets herrar, han blev kansler vid Uppsala akademi och år 1800 blev han serafimerriddare, 1801 riksmarskalk, 1802 generallöjtnant och 1809 general. Han deltog dessutom vid kungens frånvaro som tillförordnad ledamot i regeringen.

Han hade genom sin stolthet, som det sägs nästan gränsade till högdragenhet, stött sig med många människor. Efter att Gustav IV blivit avsatt var Fersen huvudman för det parti som ville sätta dennes son, prins Gustav på tronen, vilket dock aldrig blev av. Istället valdes den danska prinsen Karl August till svensk tronarvinge. Men när han plötsligt ramlade av hästen och dog, gick det rykten om att han skulle ha blivit förgiftad. Rykten cirkulerade att kanske Fersen skulle kunna vara inblandad i hans död.

Vid Karl August begravning den 20 juni 1810 färdades han i riksmarskalkens statsvagn i sorgetåget. Ett sorl hördes från människorna som stod längs gatorna, och detta övergick snart i skrik och handgripligheter. När det började bli för hotande sprang Fersen in i ett närbeläget hus, men han drogs snart ut, och de misshandlade honom till döds. Ingen av de närvarande vakterna ingrep för att hjälpa honom verkar det som. Efter att utredningar gjorts kom det så småningom fram att Karl August avlidit av ett slaganfall och inte blivit förgiftad. Först i december samma år begravdes Fersen därför högtidligt i Riddarholmskyrkan, efter att troligtvis blivit "rentvådd" från ryktet om att han skulle ha varit en mördare. Han blev 54 år gammal.

Fersen skrev dagbok i stort sett hela sitt liv. På Stockholms riksarkiv finns det mer än 20 000 tätskrivna ark bevarade efter honom.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-10-30 | Uppdaterad 2011-02-06