Arbetskarlen Mårten Pehrsson (32)

Sistliden Ondag, den 10 Aug. 1853, kl. 11 förm. afrättades wid Rögla, 1½ mil från Ystad, drängen Mårten Pehrson från Sunnanskog i Södra Willie socken.
Mårten Pehrson, 32 år gammal, af hög wext, med blondt ovalt ansigte blå dunkla ögon, en mångbugtig näsa och rödt skägg, hade sedan flera år tillbaka öfwertagit skötseln af sin faders torp under Rydsgård, hwilket fadren till följe af ett öfwertagande bränwinssupande war oskicklig att sköta.

I torpet bodde äfwen Mårtens syster, en yngre broder och en piga.
Modern hade med döden afgått år 1845.
Genom sin starka kroppsbyggnad och sitt hårda lynne upphäfde Mårten sig snart till familjens husbonde, och då fadren ofta hemkom öfwerlastad af bränwin, hände det icke sällan, att Mårten dels med dels utan käpp piskade sin fader, i afsigt (som han sedermera yttrat) ”att förbättra honom”.
Den 30 Juli 1851 begåfwo sig far och son til marknaden i Ystad för att derstädes bortbyta ett par hästar.
Bytet försigick först på aftonen och åtföljdes af s.k. tilköp eller ett ymnigt trakterande med bränwin, Upphetsade deraf och glada öfwer en förmånlig byteshandel begåfwo sig far och son emot hemmet, icke förglömmande att besöka krogarne wid wägen. De åkte på samma wagn, fadren förde tömmarne, men inkomne i en skog, ½ mil nära hemmet, uppstod gräl emellan dem i anledning af Mårtens begäran att få köra hästarne återstående delen af wägen, emedan han befarade att fadern skulle köra omkull. Grälet fortfor en stund tills Mårten wid ett hus steg af wagnen, för att i ett angeläget ärende samtala med en der boende person. Fadren afbidar emellertid icke hans återkomst utan kör ifrån Mårten, som till fots måste fortsätta wägen hem, dit fadren först en lång stund efter Mårtens hemkomst och efter åtskilliga irrfärder anlände, alldeles öfwerlastad och berusad med uttrötta hästar.
Mårten, själf icke nykter, öfwerfaller då kl. 1 på natten sin fader, slår honom till golfwet i stugan, tillfogar honom åtskilliga slag och uplyfter honom derefter på sängen, men i sin uppretade och ilskefulla sinnesstämning rusar han åter på fadren, drager honom i håret ur sängen och släpar honom ånyo omkring golfwet, hwarunder fadren ett par gånger ropade; ”kära barn, skona mitt lif!”
Sedan Mårten omsider upphört med misshandlingen, lade han fadren upp i sängen, sig sjelf bredwid och insomnade.

Morgonsolen lyste in i stugan på ett lik och på en förtviflad son, som med fasa betraktade wittnena om sin himmelsskriande gerning; en med faderblod bestänkt wägg och en mängd hårtussar, som lågo kringspridda öfwerallt på golfwet i rummet.
Den yngre brodern hade wid öfwerfallets början sökt hindra Mårten från att misshandla fadren, men blef bortskrämd genom ett slag i ansigtet af Mårten.
En piga, som äfwen låg i rummet, och som under Mårtens hotelse att lära henne ”den Tyska dansen”, om hon icke förhölle sig stilla, icke wågade aflägsna sig för att kalla på hjälp, blef inför domstolen ett af de mest öfwerbewisande wittnen emot den onaturlige sonen.

Sedan Mårten på morgonen blifwit häktad afgick kallelse till wederbörande läkare att förrätta obduction på den aflidne, men obductionen skedde icke förrän tredje dagen derefter, då den döda kroppen redan öfwergått till en sådan förwandling, att läkaren icke kunde med wisshet intyga, att fadren dött genom sonens misshandling.
I anledning af detta läkare-betyg höllos flera förhör inför domstolen för att sålunda förskaffa läkaren de upplysningar, som kunde wara af nöden för att fälla ett bestämdt omdöme.
Detta blef omsider sådant, att Mårtens misshandling warit wållande till fadrens död.
Emellertid började Mårten tro sig wara oskyldig til fadrens död och denna föreställning öfwergick under ett längre wistande i Malmö Länsfängelse, der ännu, inan nya Länscellfängelset blifwit färdigt, är brist på enskilta förwaringsrum, till en fix idé, hwadan då Kongl. Maj:ts dom i slutet af Juni ankom och lydande på dödsstraff han, i början djupt gripen deraf, strax efter derpå förklarade sig icke wilja godwilligt underkasta sig detsamma eller bereda sig dertill, emedan domen icke wore Konungens, såsom icke försedd med lacksigill under Konungens namn, eller med 12 Råders underskrift eller åtföljande med silfwersnöre widhäftade ranskaningshandlingar m.m.
Genom sitt trotts och sin enwishet har han förorsakat wederbörande, isynnerhet Slottspastorn, ett otroligt mödosamt arbete, och först de sednare dagarne kunde han förmås att lyssna till religionens föreställningar.
Efter mycket modstämd och derpå följande wankelmod blef han slutligen beredd och förklarade sig skyldig till sin faders död, sig sjelf döden wärd och gick densamma till möte med ångerfullt sinne och förtröstan på den gudomliga försoningsnåden.

Såsom ett tillägg till det Red. af Sk. Telegrafen i Ystad anfört härom, få wi efter pålitliga uppgifter meddela, att de kedjor, hwilka M Pehrsson bar till afrättsplatsen, woro honom pålagde i anseende till den farhåga wederbörande nödwändigt måste hysa, att han möjligen skulle i sista ögonblicket återfall till sitt så långt förut wisade motstånd. Hans sista stunder, wid hwilka hans själasörjare, Slottspastorn i Malmö och kyrkoherden Cederlöf i S Wille, woro närwarande, wittnade om en djup ånger hos delinqventen, hwarföre han ock på sin enträgna begäran blef delaktig af den hel. Nattvarden, men tiden tillät icke att aftaga honom kedjorna, som han och borde bära androm till warnagel.

Hemvist: S. Willie
Brott: Mord på sin fader
Avrättad: 1853-08-10 - Rögla
Källa: 1832-1879

tillbaka till indexsidan Tillbaka till indexsidan