| §1 Dräper eller förgiör någor sig sielf, tå må thes kropp af then, som honom finner, oförwit uptagas, och afsides läggas, pröfwar Domaren sedan at han med wilja sig förgiordt, tå skal en sådan sielfspilling af skarprättaren til skogs föras, och i jord gräfwas. Finnes thet i hufwudswaghet, raseri, eller annor sådan wånda skedt wara, tå må han af annat folk handteras, och begrafwas. Sielfspilling = självmördare, en som begår självmord. Dessa fick inte begravas på kyrkogården utan skarprättaren grävde ner kroppen i ovigd jord i skogen. |
| §2 Kan någor frälsa hans lif, som sig sielf uphängdt hafwer, eller å annat sätt sig förgiöra wil, och frälsar honom ej, plichte efter omständigheterna. |
| §3 Finnes någor ligga död, och wet ingen, huru han omkommen är; then må ärliga begrafwas, Hafwer han fördt ett ogudachtigt lefwerne; warde tå i Kyrkiogård afsides lagd. |
| §4 Nu kan så hända, at then sig sielf förgiöra wil, ej får död theraf; plichte med fängelse wid watn och bröd, spö eller ris, efter omständighterna. Om den som försökt begå självmord inte lyckas med det får han fängelse på vatten och bröd, eller straffas med spö eller ris... |
| §5 Bekänner någor falskeliga, thet han sådan gierning giordt, som dödsstraff förtienar; ware lag samma. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 220-221
Mer historia
Stöd historiesajten!