Missgärningsbalken

cap. XVIII
Om Kyrkiofrid, och Rättegångsfrid.

§1
Hwar Man äger frid hafwa å wäg til och ifrån Kyrkio och Rättegång, ehwad han kommer ur sitt, eller annars mans hus. Then tå dräper, eller slår honom blånad eller blodwite, at hämnas å honom; then och alle the, som med honom i samma wilja och gierning woro, hafwa brutit edsöre, och then frid, som Konungen swurit hafwer, at hålla undersåtare sina.
edsöre = brott mot konungens fridslagstiftning som t.ex. hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid, tingsfrid. Även våld mot riksdagsman eller dråp, blånad, blodvite på väg till kyrkan eller rättegång.
§2
Nu giör then ej sådan skada, som sagdt är; utan förderfwar, eller eljest skadar hans ök eller redskap, rifwer hans kläder, eller bryter hans wapn, rycker eller skuffar, eller giör annan sådan gierning, theraf thes onda upsåt pröfwas kan; gälde skadan åter, och ligge i tweböte för slagsmålet, ware ock fyratijo dalers bot för fridsbrottet.
§3
Drager man knif, eller blottar swärd af wrede, i Kyrkio under Gudstiensten, eller ther Rättegång hålles, och giör thermed skada; miste lif sitt. Sker dråp; miste ther til högra hand. Gitter han ej skada giöra; böte tuhundrade daler .Öfwerfaller han ther någon på annat sätt med hugg och slag; ware bot samma.
§4
Skuffar eller stöter man annan med wredes mode i Kyrkio under Gudstiensten; böte hundrade daler. Sker thet utom Gudstiensten, eller kifwar och träter man i Kyrkio under Gudstiensten; ware bot hälften mindre. Giör man thet annorstädes, ther Gudstienst hålles, och Församling är; ware lag samma.
§5
Drager någor i wredesmode knif, eller swärd emot annan, eller slår honom, å Kyrkiogård, tå han går til, eller ifrån Gudstienst, eller å Tingstad, ehwad han å Tinget sak hafwer, eller ej; böte femtijo daler. Kommer ther blånad, eller blodwite i; tå hafwer han brutit edsöre.
§6
Nu tager man annan wäg, för egna wärf och ärender, tå han til eller ifrån Kyrkio och Rättegång far: Warder han ther öfwerfallen, eller kommer slagsmål them emellan af bråd skilnad, eller wiste ej then, som tilkom, at annar sig til Kyrkio, Ting eller Rådstufwu ärnadt; ther straffes hwar efter gierning sin, och är ej edsöre brutit.
§7
Nu hämnas man å sätt mål och bött, eller å then, som witnade mot honom för Rätta, eller för thy, at han ther sin sak för honom warde, dräper, sårar, slår blånad eller blodwite; tå hafwer han, och alle the med honom i samma upsåt och gierning woro, brutit edsöre.
§8
Hwar som bär hugg och slag å någon Domare, eller annan Konungens Embetsman, i embetes ärender, eller hämnas therföre å honom; hafwe förwärkadt lif sitt. Dräper han honom; miste ock förut högra hand. Höter, eller undsäger någor honom, eller gifwer honom smädeliga ord; böte femtijo daler, eller mera, til hundrade daler, som brottet är til, och giöre afbön. Gå the ord å heder och ära; böte dubbelt, och miste äran. Then ej orkar böta, straffes med fängelse wid watn och bröd, eller med spö, eller ris. Sker thet ej för embetet skul; plichte som lag eljest förmår.
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 226-229