| §1 Rymmer dråpare och kommer på fri fot, ransake Domaren äntå om dråpet å färska gierning. Söker dråparen ej Konungens leid inom natt och åhr, eller får han leid, och kommer ej fram förfallelös inom then tid, honom i leidebrefwet förelagd är, dömes tå fridlös öfwer hela Riket, och alla thertil liggande Länder, och bötes af hans gods full mans bot tryhundrade daler. |
| §2 Nu kommer han fram på Konungens leidebref, och dör, sedan han til saken fäld är, och förr än dag hans ute är; tå bötes af hans gods full mansbot. |
| §3 Pröfwar Konungen, eller thes Domhafwande, dråparens gierning wara sådan, at han målsäganden förlika må, och lif sitt behålla; böte tå hundrade daler til Konungen, och hundrade daler til Häradet eller Staden, och målsäganden niute thet til honom utfäst war. Dör dråparen förr än han målsäganden förlikt; tå bötes af gods hans full mansbot. |
| §4 Warder man så öfwerfallen, at han lif sitt ej frälsa kan, utan at han dräper then honom å lif tränger, och gitter han then nöd med fulla skiäl wisa; ware tå för alt straff fri, och then han drap, ligge ogild. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 242-243
Mer historia
Stöd historiesajten!