Missgärningsbalken

cap. XXIX
Om dråp och bana, som timar mer af olycko, än annars wållande.

§1
Kan thet så hända, at then, som i rätta lifsnöd wil sig wärja, eller far efter at fånga then, som lagliga gripas må, slår, eller skiuter åt honom, eller them honom wärja wilja, och annar kommer i misshugg, och får ther död af; pröfwes sådant emot hans wilja och upsåt skedt wara: böte tå wådabot til målsäganden tiugu daler. Ej bör mer än ett hugg eller skott för wåda räknas. Warda flere sår af ett skott eller hugg; ware thet ock wåda.
§2
Skiuter man med bösso, eller båga til måls, eller åt diur, eller foglar, å then ort, thet lofliga ske må, och ther man ej tänka kunde folk före wara; eller kastar man å sådan ort sten, stång, eller hwad thet helst är, och får ther någor död af; kan tå pröfwas, at dråpet af wåda, utan hans upsåt och wilja skedt är; böte han tiugu daler, målsägandens ensak. Samma lag ware om then, som skiuter eller kastar, och thet tager först emot jord, sten, hus, stock eller annat, och stutsar så tädan, at annar liuter ther död af.
§3
Faller annars mans hus, tak, eller wägg, eller skorsten neder, och slår någon til döds; ware wåda bot tiugu daler, målsägandens ensak. Samma lag ware, ther någor får död af annars mans ogilda bro, eller faller i annars mans brunn, som ej hölgd, eller inbygd är; eller leger man ut ogildt fartyg. Är man förut warnad; böte half mans bot.
§4
Lägger man gilder för diur i skog eller annorstädes, med spiut, stång, grop, eller snaro; tå skal han thet lysa låta Söndagen, förr än han thet giör, och kungiöra, hwar the ligga skola. Försummar han thet, och liuter någor menniskia theraf död; böte half mansbot. Är så lyst, eller sker slik olycka inom tomt och gård, ther annars mans rätta farwäg ej är; ware wådabot.
§5
Nu dräpes hafwande qwinna med wåda; tå ökes wådabot med tijo daler.
§6
Hwar som i oläst rum lemnar laddad bösso, så at barn eller annat folk af oförstånd kunna thermed skada giöra; böte tijo daler, äntå at ingen skada theraf timadt.
 Innehållsförteckning

Källa: Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 245-247