Missgärningsbalken

cap. XXXIX
Huru sår skola synas, och wårdas; och om läkarelön.

§1
Hwilken som i Staden warder sårad, eller slagen; käre genast för Rätten, och warde twå gode män nämnde, helst Stadens läkare, som the sår granneliga syna skola, och therom witna. Sker thet å landet, och är Tingstima inne, eller för handen; tage then, som slagen är, genast stemning å then, som slog, och han ware sedan plichtig, å samma, eller nästa dag til swars komma. Är ej Tingstima inne, eller när för handen, eller är then slagne ej så föhr, at han kan sielf til Tings komma; låte tå syna såren af them, som thet förstå, och sedan therom witna kunna.
§2
Warder någor så stungen, sårad, slagen, eller krossad, at han dör inom natt och åhr, och pröfwes tå liusliga, at han af then handawärkan död blef; gifwe then, som sårade, eller slog, lif för lif. Nu kan annor siukdom tilkomma, eller läkarens wårdslöshet, eller annat ofall; ware tå fälder til hel, eller half mansbot, alt som omständigheterne äro til.
§3
Warder lem ofärdig och lahm efter natt och åhr, sedan man slagen eller sårad wardt; tå bötes therföre lytesbot, som sagdt är, målsägnadens ensak.
§4
I alla såramål, ther man böter före, gälde then brotslige läkarelön, hinder, och all annan kostnad och skada, och thertil för sweda och wärck. Pröfwe ock Domaren, hwad brist then sårade i sin näring theraf hafwer, och lägge honom skiälig wedergällning til.
 Innehållsförteckning

Källa: Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 254-255