Missgärningsbalken

cap. XLVIII
Om fynd och hittegods, och huru thet bör lysas up.

§1
Hwar som något hittar, han bör thet genast kungiöra, och lysa låta tre Söndagar å rad, i närmasta Kyrkio å landet, eller i alla Stadens Kyrkior, så ock å Häradsting, eller Rådstufwu. Kommer then, som mist hafwer, och wiser at thet hörer honom til; tage sitt åter, och gifwe skiälig hittelön. Kommer han ej inom natt och åhr, sedan lyst är; tage Konungen twå delar, och tridiung then som hitte.
§2
Af nedgrafwen skatt, botnfynd, eller annat slikt, ther ej fins ägare til, tage jordägaren halft, och halft then som hitte. Är thet gammalt mynt, gull, silfwer, koppar, metal eller andra konststycken; tå bör han thet Konungen biuda. Löser Konungen thet in, gifwe honom fulla wärdet, och en åttonde del ther til; then lösn behålle han, som hitte. Om strandwrak och skiepsfynd, urskils i Siölagen.
§3
Hittar man häst, oxa, ko, får, get, eller hwad så thet är; låte en gång lysa, och niute af ägaren foderlön och all annan kostnad, sedan then nytta räknad är, som han af thy haft. Nu är skiälig misstanka mot then, som säger sig hittat hafwa; tå skal han sig urtiufwa giöra med lysninga witnen, och sielf sins ed, at han thet fä ej af ilwilja och list, utan som driftefä, uptog. Kommer ej han inom natt och åhr, som rätter ägare är; tå äge han fä, som hitte.
§4
Hittar man bi å annars ägor, och låter ej lysa, utan tager them bort; gånge therom, som i nästa §. sägs. Sätter man up tom bistock i skog, eller annorstädes, och med mat och bete lockar till sig annars mans bi; böte tre daler, och gifwe them åter.
§5
Nu hittar man något, och låter ej så lysa, som sagdt är; gifwe åter, och böte dubbelt så mycket thet wärdt war, som han hitte, eller theraf förtegadt eller försnilladt hafwer.
 Innehållsförteckning

Källa: Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 265-266