| §1 Ingen må sielfwilligt taga åter thet han widkännes, ehwad thet är ifrån honom stulit, eller han thet tappadt hafwer, utan lite Befalningshafwanden, eller Domaren ther om til, doch må han thet återtaga af then, som är lösker man, eller misstänckt at wilja rymma, eller ther stulit gods å färska gierning finnes. Lösker man = en man som inte är bofast |
| §2 Nu hafwer man wåhn å, eller någon kunskap, hwart tiuf, eller tiufnad, är kommen; begiäre tå lof af Häradsfogde, eller Länsman å landet, eller af Borgmästare och Råd i staden, at ther ransaka, och säge hwad han hafwer mist, och hurudant, så ock sina skiäl ther til såsom, at then misstänckte förr stulit; eller at sådana tiufsaker hos honom sedda äro; eller at han them försåldt; eller at han håller sig undan, och synes taga sak å bak; eller warit i sälskap med andra, som tiufnaden med skiäl tilwitas kan I thessa och flera sådana fall, må ransakan honom ej nekas; utan fare han tit med twänne Nämndemän, eller twänne edsworna Stadstienare, eller ock andra goda män, och förkunne ther byamän, eller husbondan, at the tit sände äro. Finnes ej thet man ransakar efter; bewise tå then, som ransakan begiärte, eller gånge ed, at han sitt mist hafwer, och ej af ilwilja ransakning sökt. Ej må man annorlunda ransaka af sielftagen macht. Giör thet någor, och finner ej tiufnaden; böte tijo daler, och fylle skadan. |
| §3 Sätter sig byaman, eller bonde, til motwärn, och wil ej tillåta sådan ransakning; utan öfwerfaller them, som ransaka skola, med hugg och slag, eller med smädeord; plichte, som i 18. Cap. 9. § . i thenna Balk sagdt är. |
| §4 Är ej husbonden sielf hemma, utan hustrun; gånge ransakan för sig lika fullt. Är han ogift, och låter någon annan huset förestå; ware lag samma. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 268-270
Mer historia
Stöd historiesajten!