Straffbalken

cap. I
Om missgierningars angifwande, och Fångars underhåll.
§1
Lifssaker, och andra grofwa missgierningar, skola utan upskof för Rätta angifwas: Giör målsäganden thet ej, utan lägger them neder; böte tiugu daler, eller mera, som saken är til: och käre å missgierningen then, som å Konungens wägnar kära bör: Giör han the ej; miste tiensten, eller böte, efter omständigheterna.
§2
Dråpare, och andre grofwe missgierningsmän, skola genast å färska gierning gripas, i hächte sättas, och utan upskof för Rätta ställas. Ej må borgen tagas; ther saken går å lif, eller kropp, tå man med penningar ej böta må.
§3
Hwar som någon häfta låter, then ej i grof missgierning har åtagen är; ware skyldig honom så länge föda, at han för Rätta till saken bindes. Nu orkar han honom ej föda, eller wil ej saken fullfölja; eller har man å embetes wägnar missgierningsmannen fängsla låtit; niute tå han uppehälle af allmänna fångamedel.
häfta = binda, fängsla
§4
Hächtes qwinna, som spädt barn hafwer, och kan thet ej annorstädes skiötsel och uppehälle hafwa, niute thet hälften til föda mot thet, som modren får.
 Innehållsförteckning

Källa: Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 282-283