Storskifte/enskifte/laga skifte






 Ända sedan Hedenhös hade bönderna bott i byar. Utanför byarna låg deras åkerjordar som var uppdelade i flera fält där varje bonde hade sin del. 
Efterhand som folkmängden växte och arvskiften genomfördes blev åkerjorden ännu mera uppdelad vilket i sin tur ledde till att vissa byar kunde ha flera tusen åkerfält och en ensam bonde kunde äga små åkerlappar på uppåt en femtio olika ställen.

Kåsta by i västra Vingåker socken före laga skifte Somliga av dessa små tegar kunde vara så små att man kunde samla skörden i förklädet. Dessutom var vissa så små att man inte kunde vända med häst och vagn utan att komma in på grannens fält. Det var även oerhört tidsödande när man skulle plöja, så och skörda och för det mesta var man även tvungen att rätta sig efter sina grannar när arbetet skulle utföras, vilket bestämdes på bystämmorna. Översta bilden visar Kåsta by i Vingåkers socken i Södermanlands län på 1700-talet före laga skifte. Elva gårdar hade då i snitt 22 tegar var.

Enligt 1734 års lag kunde nytt skifte inte äga rum om inte alla jordägarna i byn samtyckte till detta. 1757 kom en förordning som kallades storskifte vilket gjorde det möjligt för varje delägare att begära skifte vilket även omfattade de övrigas ägolotter, alltså ett försök att samla ihop böndernas jord till större stycken. Trots detta hade de flesta bönderna fortfarande många åkerlappar var. Gustav IV Adolf kom därför med förordningen om enskifte vilket innebar att varje bondes jord om möjligt skulle föras ihop till ett enda stycke.

Under Karl XIV Johans regering kunde skiftet genomföras mera planmässigt. 1827 kom lagen om laga skifte men den kom att utföras vid olika tidpunkter runt om i landet. Målsättningen var att varje gård skulle ligga i närheten av ägorna som skulle vara sammanhängande.

Kåsta by i västra Vingåker socken efter laga skifteNär skifte skulle verkställas i en by sändes en lantmätare dit för att mäta upp böndernas jord och fördela den. Det var svårt att göra alla till lags och många som inte förstod sitt eget bästa ville inte veta av något skifte. Ibland sägs det att bönderna var så uppretade på lantmätarna att dessa var tvungna att bära pistol för att skydda sig. Det gick sakta framåt trots allt motstånd och efter att bönderna fått sina ägor samlade i ett eller ett par stycken flyttade de sina hus till sina nya ägor.

Nedre bilden visar samma socken fast efter skiftet genomförts. Då hade 13 gårdar högst 3 skiften vardera. Det är därför som gårdarna nu för tiden ligger spridda ute på landet och de flesta byar är upplösta. Skiftet fick en genomgripande betydelse för jordbrukets utveckling. När också bönderna kunde sköta sin jord oberoende av varandra blev de också mera intresserade av att förbättra och utöka den genom nyodling.

<< Tillbaka till indexsidan




Källor: 
Lärobok i historia för folkskolan - F.W. Morén



Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare



Inlagd 2006-11-25 | Uppdaterad 2006-11-25