Hur Sverige förlorade sin stormaktsställning






Åren 1658-1660 var Sverige som störst landmässigt sett. Mellan åren 1660-1905 förlorade landet dock stora delar av sin yta. Så här gick det till…

Karl X Gustavs andra danska krig (1658-1660)
Karl X Gustavs andra danska krig startade i augusti 1658 och höll på till maj 1660. Svenskarnas krigsmål var att försöka lägga Danmark under svensk välde. I augusti 1658 belägrade svenska armén Köpenhamn och höll sedan staden omringad i nästan ett halvår. När svenskarna den 8 februari 1659 stormade Köpenhamn försvarade danskarna sig så bra att svenskarna fick se sig besegrade efter endast tre timmar.
Fem dagar efter stormningen av Köpenhamn dog Karl X Gustav (37) av sjukdom, och hans femåriga son Karl XI fick ta över med sin förmyndarregering med Magnus Gabriel De la Gardie i spetsen. I freden den 27 maj 1660 i Köpenhamn tvingas Sverige ge ifrån sig Bornholm och Trondheims län.




Stora nordiska kriget (1700-1721)
Bakgrunden till det stora nordiska kriget vare bland annat att Rysslands tsar, Peter I, ville nå fram till Östersjön, Polens kung, August II, ville återerövra Livland och Danmark-Norges kung, Fredrik IV, ville ta tillbaka de landområden som landet förlorat genom frederna i Brömsebro 1645 och Roskilde 1658. Sveriges regenter under det här kriget var Karl XII (de 18 första åren) och efter att han blivit skjuten i Norge 1718 tog hans syster Ulrika Eleonora och hennes man Fredrik I över. Sveriges krigsmål var väl egentligen bara att avvärja angreppen och försvara sina landområden. Vid krigsslutet fick dock Sverige vid freden i Nystad 1721 lämna ifrån sig Ingermanland, Livland, Estland och sydöstra Finland till Ryssland medan Preussen fick södra delen av Svenska Pommern. Redan i november 1719 (i freden i Stockholm med Hannover) avsade sig Sverige alla anspråk på Bremen-Verden mot en gottgörelse på 1 miljon riksdaler specie.




Hattarnas ryska krig (1741-1743)
Det var det svenska hattpartiet som startade detta krig mot Ryssland. Det svenska krigsmålet var att göra ett snabbt infall på ryskt område och försöka ta tillbaka de landsdelar som man förlorat i freden i Nystad 1721. Den svenska armén var mycket dåligt rustad och illa förberedd. Ryssarna försvarade sig kraftfullt och innan kriget var slut hade de ockuperat nästan hela Finland.
Stort svenskt nederlag med andra ord och de som fick betala skulden - och även miste livet på grund av detta stora fiasko - var de svenska generalerna Henrik Magnus von Buddenbrock (58) och Charles Emil Lewenhaupt (52).
I freden i Åbo fick Sverige ge ifrån sig Finland öster om Kymmene älv inklusive Nyslott med områdena runt Savolax.




Finska kriget (1808-1809)
Sverige var i krig mot både Ryssland och Danmark i det här kriget, dock var det inte Sverige som startade det. Sveriges krigsmål blev att förhindra att Ryssland erövrade Finland samt att slippa att delta i den handelsblockad av England som Napoleon startat. Det var Gustav IV Adolf som var svensk regent under det här kriget vilket kom att leda till hans avsättande.
Den tyska hamnstaden Wismar, som tillhört Sverige sedan 1632, pantsattes 1803 på 100 år. Staden tillhörde alltså formellt Sverige till 1903, men då den inte inlöstes när perioden gått ut gick den förlorad.
I freden med Ryssland i Fredrikshamn i september 1809 förlorade Sverige hela Finland samt Åland.




Andra Napoleonkriget (1813-1814)
Kriget startade redan i maj 1803 då Storbritannien proklamerade krig mot Frankrike. Sverige gick med i kriget först tio år senare. Eftersom Sverige några år tidigare förlorat Finland till ryssarna, var ett av Sveriges krigsmål att försöka kompensera detta genom att erövra Norge. Man vill dessutom försöka att störta Napoleon och eftersom Danmark var sammansvurna med Frankrike, kom svenskarna även i krig med danskarna. Sverige var med i kriget från mars 1813 till maj 1814.
Freden med Danmark slöts i Kiel i januari 1814. Man kom där fram till att Danmark i fortsättningen skulle avstå från Norge som istället skulle ingå i en union med Sverige. Danmark fick istället Svenska Pommern och ön Rügen. I maj 1814 slöts freden med Frankrike som accepterar Norges anslutning till Sverige.




Unionsupplösningen 1905
Mot slutet av unionen växte det norska missnöjet. Stortinget i Norge hade godkänt en lag om eget norskt konsulatväsende men Oscar II vägrade att sanktionera lagen. Den norska regeringen lämnade därför in sin avskedsansökan som kungen vägrade ta emot eftersom han inte lyckats besätta platserna med nya personer. Då godkände Stortinget att "föreningen med Sverige under en kung upphört till följd av att kungen upphört att fungera som norsk kung". Kungen hade ju inte klarat av att förse landet med en regering, något som han enligt den norska grundlagen var förpliktigad till. I augusti 1905 hölls en folkomröstning där en överväldigande majoritet vad för en upplösning. Vid Karlstadskonventionen den 23 september enades parterna och konventionen undertecknades, och månaden efter, den 26 oktober 1905, erkände den svenska regeringen Norges oavhängighet. Oscar II abdikerade samtidigt formellt som norsk kung.


<< Tillbaka till indexsidan




Källa:
Den svenska historien - Bonniers lexikon
Svenska krig 1521-1814 - Ulf Sundberg
http://sv.wikipedia.org/wiki/Unionsuppl%C3%B6sningen



Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare



Inlagd 2006-12-26 | Uppdaterad 2006-12-26