Anjalaförbundet 1788






Anjalaförbundet kallas det oppositionsparti som bildades mot Gustav III Gustav III – klicka för mer info under hans ryska krig år 1788. När Gustav förstod att han inte var lika populär bland svenskarna längre beslöt han sig för att försöka återvinna folkets kärlek genom krigiska bragder. Han trodde att han skulle hälsas med jubel och tacksamhet om han kunde återvända som segrare efter ett lysande fälttåg. Eftersom Ryssland hade börjat kriga mot Turkiet låg Petersburg blottat mot svenska trupper. Kungen tyckte därför det var ett gyllene tillfälle att starta krig mot Rysslands. Enligt regeringsformen fick emellertid inte kungen starta anfallskrig utan ständernas samtycke. Detta visste han så därför gällde det att få ryssarna att starta krakel (bråk) vid gränsen som han skrev till en av sina medhjälpare. Medan han var på väg till Finland för att gå i spetsen för trupperna, förekom det också en liten obetydlig gränsstrid. Det sägs att det var svenskar som klätt ut sig till ryssar och gått in på svensk (finsk) mark för att börja kriga. Då skulle det ju se ut som att hans anfallskrig i själva verket var ett försvarskrig. Kriget var dåligt planerat och proviant och vapen saknades i en oroande grad, och flera officerare, till och med hela officerskårer, begärde avsked. Dessutom hade ett rykte börjat sprida sig att kungen strävade efter total suveränitet (självständighet).

Sprengtporten – klicka för mer infoMånga finska officerare (Finland tillhörde Sverige vid den här tiden) var helt emot kriget. Det var två grupper: den ena gruppen var adliga officerare som var i opposition mot Gustav III, de protesterade mot kriget som de ansåg var olagligt och krävde omedelbar fred. Den andra gruppen var från de högre stånden i Finland som ville skapa ett självständigt Finland under ryskt beskydd. Huvudman för detta "självständighetsparti" var den före detta svenska översten Göran Magnus Sprengtporten.

Omkring den 11 juni började hemliga överläggningar mellan major Johan Anders Jägerhorn och de finska regementscheferna. Jägerhorn föreslog att de själva skulle inleda förhandlingar med ryska kejsarinnan Katarina II för att genom en sådan påtryckning tvinga kungen att sammankalla ständerna och därefter möjligen kunna driva igenom en förändring. I följande möten deltog även Johan Henrik Hästesko, Gustaf Wilhelm Ladau och Carl Gustav Armfeldt i diskussionerna. Det beslutades att kungen skulle arresteras på sjön före ankomsten till Helsingfors, och general Fredric Posse skulle häktas varpå en revolution genomföras med rysk och dansk hjälp. Allt skulle genomföras av chefen för finska skärgårdsflottan överste Michael (Cosswa) Anckarsvärd.

"Självständighetsanhängarna" Carl Henrik Klick, Jägerhorn och Törne höll täta konferenser i lägret och revolutionsplanen utvecklades tillsammans med Hästesko och chefen för Björneborgs regemente, överste Sebastian von Otter. Officerarna hetsade manskapet för att få dem att vägra lyda order inför det stundande anfallet mot fästningen. 31 juli uppvaktades kungen av Hästesko och von Otter, som förklarade faran för riket eftersom kungen inte hade följt regeringsformen som förbjöd denne att själv påbörja ett krig. De sa också att manskapet hyste olust och motvilja mot kriget bland annat på grund av brister i utrustningen och dålig mat. För att visa kungen att manskapet verkligen var färdigt till revolt fick Åbo läns regemente under den följande natten hemliga order om reträtt. Det skulle se ut som om trupperna retirerade av sig själva. På morgonen 1 augusti försökte Hästesko, von Otter och överste Robert Montgomery under hänvisning till den påstådda oron bland manskapet på nytt få kungen att häva belägringen. Officerare och underbefäl vid regementet försökte under tiden med hotelser, hugg och slag få soldaterna till öppet myteri. Efter middagen togs frågan om reträtt upp på nytt i alltmera pockande och hotfull ton. Då kungen ville lämna tältet där diskussionen ägde rum, skall Hästesko ha fattat honom i armen för att hindra honom att gå. Kungen stod dock fast vid sin avsikt att fortsätta belägringen. Då kungen på kvällen frågade det uppställda regementena om de ville följa honom, svarade soldaterna JA, medan officerarna teg. Efter paraden utsattes soldaterna för nya hotelser av officerarna och anklagades för att de sagt JA när de skulle säga NEJ. Anfallet mot fästningen natten till 2 augusti misslyckades. Under den följande reträtten fortsatte konspirationerna.

Sent på kvällen den 9 augusti, i lägret vid Liikala, skrev Carl Henrik Klick ihop ett brev där han meddelade kejsarinnan Katarina att de sammansvurna officerarna - på arméns vägnar - erbjöd kejsarinnan fred, under förutsättning att svenska rikets gräns skulle förbli densamma som före sista fredsslutet. Sex officerare skrev under brevet, som kallas för Liikalanoten, och Jägerhorn sändes iväg med brevet till S:t Petersburg. Han svek dock sina förtrogna vänner och förde i stället "självständighetspartiets" talan, som kejsarinnan var villig att lyssna på.

Tre dagar senare, den 12 augusti sändes en skrivelse från lägret vid Anjala till Gustav III. Skrivelsen var undertecknad av 113 officerare, med general Carl Gustav Armfeldt i spetsen. I den här förbundsskriften förband de sammansvurna sig att, ifall kejsarinnan ville avsluta kriget, så skulle de försöka få även kungen att gå med på detta och även sammankalla ständerna, annars skulle de utan trots gå emot fienden. De fick inget svar.
Samma dag fortsatte reträtten till Anjala. Kungen blev förvarnad av överste Berndt Johan Hastfer och därefter krävde kungen en förklaring av Armfeldt. Hästesko och von Otter övertalade officerskåren vid sina regementen att skriva under. Hästesko tog även löfte av sina underofficerare att lyda honom i allt. 25 augusti träffades Hästesko, Armfeldt och Sprengtporten vid gränsen. Nu tog Armfeldt klart avstånd från tanken på Finlands självständighet. Under den följande tiden förekom det många förhandlingar med ryssar och "självständighetsanhägarna". Efter att Gustav III rest tillbaka till Sverige, (krig mot Danmark hade brutit ut) blev hans bror, hertig Karl överbefälhavare över armén. Konspiratörerna försökte då få över honom på sin sida, vilket dock misslyckades.

Johan Henrik Hästesko – klicka för mer info Självständighetspartiets intriger hos kejsarinnan blev att det enda villkoret för fred med Ryssland var att Finland frigjordes från Sverige och bildade en självständig stat, under ryskt beskydd. Ställningen blev därmed hotande för Anjalamännen. Självständighetsmännen flydde till Ryssland, samtidigt som cheferna för Anjalaförbundet fängslades och fördes till Stockholm, dit de anlände den 9 Mars 1789. I november samma år dömdes 9 av de ansvariga för Anjalaförbundet till döden, men 8 stycken benådades, det var bara Johan Henrik Hästesko som den 8 september 1790 avrättades på Ladugårdstorget (nu Östermalmstorg). De övriga slängdes i fängelse eller drevs i landsflykt.

<< Tillbaka till indexsidan




Källor: 
http://runeberg.org/nfaa/0785.html



Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare



Inlagd 2005-02-26 | Uppdaterad 2006-01-20