Galileo Galilei

Titel:
Astronom, professor och fysiker
Levde:
1564 - 1642 (77 år)
Galileo Galilei

Historia:

Galileo Galilei föddes i Pisa i Italien den 18 februari 1564 (samma dag som Michelangelo dog) som son till musikern Vincenzo Galilei. Han tillhörde en förnäm men ändå fattig släkt.

Han uppfostrades i ett kloster i Vallombrosa vid Florens, och fastän han var villig att fortsätta sitt klosterliv, skrevs han vid sjutton års ålder (enligt faderns önskan) in vid universitetet i Pisa, där han biträdde den berömde fysikern och botanisten Cesalpino vid hans föreläsningar. 1583 gjorde han upptäckten av pendelns isokronism.

Han var även intresserad av matematik och började studera detta men eftersom pengarna tog slut var han tvungen att avbryta sina studier och återvända hem.
Upptäckten av den hydrostatiska vågen gjorde hans namn känt över hela Italien, och den inflytelserike matematikern markis del Monte fick då höra talas om honom. Han hjälpte honom sen med pengar. På del Montes uppmaning skrev han en avhandling om kropparnas tyngdpunkt, som 1589 gjorde Galileo till professor i matematik vid Pisa universitet. Han utförde experiment som visade att kroppars fallhastighet inte bara beror på deras vikt, utan även av deras täthet, och han bekräftade därmed sina fall-lagar. Genom denna teori, som stred mot dittills allmänt rådande åsikter, fick han många fiender, och 1591 såg han sig tvungen att återvända till Florens.

Galileo Galilei Genom del Montes inflytande blev han 1592 professor vid Paduas universitet, där han var i arton år. Han gjorde där flera upptäckter, bland annat konstruerade han proportionalcirkeln som var ett instrument som användes vid geometriska ritningar, och 1593 uppfann han ett termoskop som visade förändringar i lufttryck och temperatur, på samma gång. Från denna apparat kom senare idén till termometerns konstruktion.

Han förbättrade det redan uppfunna teleskopet, så att det blev användbart för astronomiska observationer (Galileis kikare). Med den här kikaren såg han att månens yta är bergig och att Vintergatan består av en mängd små stjärnor.
Hans viktigaste iakttagelse var att han, mellan den 7-10 januari 1610, upptäckte Jupiters fyra månar. Denna upptäckt gjorde att han ännu mer trodde på Nicolaus Copernicus fördömda åsikt, att jorden ej utgör världens medelpunkt. Senare upptäckte han också Venus faser och solfläckar.

Alla sina upptäckter offentliggjorde han i sitt arbete Sidereus nuncius, och till och med i Rom, där de flesta anti-copernicusanhängarna fanns, fick han bifall. Påvarna Paul V och Urban VIII försäkrade honom om beskydd. 1632 gav han så ut sitt verk Dialogo dei due massimi sistemi del mondo där han jämförde Ptolemæus och Copernicus system. Detta arbete möttes med stort bifall i hela Europa, men han visade också här öppet sina "copernicanska åsikter" vilket gjorde påven Urban VIII förargad. Därför kallades han den 1 oktober 1632 till inqvisitionstribunalen i Rom där han, 68 år gammal, blev utsatt för flera förhör, hotelser och tortyr, och var slutligen, den 22 juni 1633, i kyrkan offentligt avsäga sig sina åsikter, framförallt den åsikten att "solen är världens orörligaste medelpunkt, och att jorden ej är orörlig, utan även har en daglig rotation". Därefter dömdes han till fängelse men straffet mildrades till förvisning från Florens. Genom vänners hjälp bodde han sina sista år i Villa Arcetri, nära Florens. Där gav han utbildning till bland annat vetenskapsmännen Vincenzo Viviani (1622-1703) och Evangelista Toricelli (1608-1647).

De sista fem åren av sitt liv var han blind. Han dog den 8 januari 1642, 77 år och 10 månader gammal. Galileo tvingades alltså att avsvärja sig sina nya och riktiga teorier om att jorden rör sig runt solen och inte tvärt om.

Källor

Inlagd 2004-11-28 | Uppdaterad 2017-10-25