Missgärningsbalken

cap. XX
Om hemfrid och rån.

§1
Går någor med berådde mode, at skada giöra, hem til annan, i thes gård, eller hus, ehwad the stå inom, eller utom gård, och han them sielf äger, eller hafwer lof eller lego för sig; eller går han i annars farkost eller skiep, ware sig hyrdt, lånt eller egit,, och dräper ther bondan sielf, hans folk, eller gäst: tå skal han, som thet giorde, och alle the, med honom i samma wilja och gierning woro, mista högra hand och lifwet. Giör han annan skada, med sår, blånad, eller blodwite; plichte för edsöresbrott, som framdeles sägs. Samma lag ware om then, som i lika upsåt öfwerfaller någon på wäg eller gato, och honom förföljer i annars mans hus, gård eller farkost, tit han sin undanflycht tager, och ther skada å honom giör, eller kastar, eller skiuter efter honom, så at thet träffar, sedan han i gård, hus eller farkost kommen är.
§2
Giöres ingen skada i gård, hus eller farkost, utan warder man dragen, eller drifwen therut med wåld, och sker sedan å honom sådan gierning; ware lag samma.
§3
Löper then, som hemma är, ur hus, gård eller farkost, tå han ther beskydd hafwa kan, och får skada; eller får then skada, som sitt beskydd ther söka wil, förr än han thit kommer: tå är ej edsöre brutit.
§4
Nu går en eller flere, hem til annan, och wilja honom, eller them, som i hans gård äro, skada giöra, äntå at the ej gitta; böte tå hwar för sig fyratijo daler för hemgång. Slå the ock något sönder, eller förderfwa; gälden skadan åter.
§5
Nu kommer man til annan i hans hus, gård eller farkost, och sker slagsmål them emellan af bråd skilnad; ther är ej edsöre eller hemfrid bruten; utan så är, at han går bort wred, och kommer sedan åter med fullt upsåt at skada giöra, och thet fullbordar; pröfwe doch Domaren af tid och omständigheter, om thet under then bråda skilnad räknas må.
§6
Kastar någor in i annars mans hus, gård eller farkost, sten, stång, eller annat, at thermed skada giöra; böte fem daler. Kommer sår theraf; böte dubbelt, och thertil för såramålet, som lag säger.
§7
Hwar som griper, bastar eller binder någon oförwunnen, utan uppenbar missgierning, ther han må gripas och hächtas före; then hafwer brutit edsöre. Tager man annan med wåld utur egit, eller annars hus, eller af gato, wäg eller annorstädes, och förer bort emot hans wilja, i fängelse, eller til annan ort; ware lag samma, äntå at han ingen annan skada giorde.
§8
Pinar man någon, at thermed twinga honom til bekännelse i någon sak; tå är ock edsöre brutit, och plichte han thesutan dubbelt för såramålet, ther sådant theri kommer.
§9
Rånar man, och med fullt wåld tager af annan, i hans hus, gård, skiep, å gato, eller å wäg, något, hwad thet helst wara kan, mer eller mindre; miste lif sitt.
§10
Går man i annars trägård, som stängd är, och tager frucht med wåld, och wilja ägaren eller hion hans thet wärja; kommer tå slag them emellan, och sker å ägaren, eller hans hion, sår, blånad eller blodwite : ther är edsöre brutit. Få the annan skada; ligge i tweböte, och för hemfridsbrottet bötes fyratijo daler, som förr är sagdt. Sker dråp; miste högra hand och lif sitt.
§11
Nu kan någor af ondsko, eller af sielfswåld och öfwermod, hugga neder, förderfwa, eller å hwarjehanda sätt onyttiga giöra, annars mans fruchtbärande trä, eller sådana, som wid thes gård til prydnad planterade äro; rätte up skadan efter mätismanna ordom, och böte för wåldswärkan å hwart trä tijo daler.
§12
Rifwer man, utan rätta nöd, med wåld neder, eller förderfwar annars mans bygnad eller plank; böte tiugu daler, och för gärdesgård tijo daler, gälde ock skadan åter. Bryter eller rifwer man annorledes; böte, som i Bygninga Balken urskildt är.
§13
Går man af berådde mode och giör skada å bonda, eller hans hion, tå the arbeta å åker, äng, eller andra thes ägor, eller drifwer man någon ifrån sin teg och ägodel, å annars mans, och giör honom ther skada; böte fyratijo daler för wåldet, och ligge såramålet i tweböte. Hugger man med wåld sönder, eller förderfwar annars åkerredskap, fiskeredskap, eller annan redskap, som til hans arbete hörer; böte tiugu daler, och åter skadan.
§14
Nu hafwer man annars mans fä ur åker eller äng intagit, och kommer then, som fä äger, och tager thet åter med wåld; böte tiugu daler Tager han thet lönliga bort; böte, som i Bygninga Balken sagdt är.
 Innehållsförteckning

Källa: Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 230-234