Missgärningsbalken

cap. IV
Om förräderi.

§1
Förer någor afwog skiöld emot Riket; eller giör någon wåldsgierning å Rikets Konung och Herra, Drotningen, eller theras Barn; eller warder tilwunnen at stempla något, antingen med inländsk eller utländsk man, emot Konungen och Riket, til theras skada och förderf; eller söker at förråda Rikets undersåtare, land eller folk, Krigsmacht, Fästningar, Förrådshus, Skiep, och annat slikt: tå bör han, och alle the med honom i samma gierning och upsåt woro, mista högra hand, halshuggas och steglas; och gånge theras gods i löst och fast under Kronan. Gitta the ej skada giöra; miste äntå lif, ära och gods.
§2
Styrcker eller främjer någor sådant förräderi med bref, råd eller hielp; ware lag samma.
§3
Wet man förrädeliga stemplingar å färde wara, och them ej afwärjer, så mycket han kan och förmår, eller i tid ej uptäcker; ware ock under samma straff.
§4
Nu hafwer man ej the skiäl, thermed han tiltror sig kunna binda then brotsliga til gierningen eller upsåtet; tå skal han med all warsamhet, och utan att nämna personen, gifwa Konungen, eller någon thes Embetsman, genast redeliga tilkänna alla the omständigheter, som honom kunniga äro, at fahran må förekommas, och stemplingen utletas. Försummar han thet; plichte, efter som hans brott pröfwes wara. Nämner han någon wiss man, och kan then ej öfwertygas; straffes som saken och omständigheterne äro.
§5
Then, som betrodd är at weta Konungens och Rikets hemliga rådslag eller slut, i the ärender, ther å Rikets wård och säkerhet ligger, och them uppenbarar; eller gifwer någor utan lof och minne the skrifter ut, som han i thy mål lönliga hålla bör; stånde samma straff, som om förräderi sagdt är.
§6
Tager någor gåfwo eller förläning af fremmande Herrskap, at främja thes fördel emot Konungens och Rikets bästa; hafwe förwärkadt lifwet och thet han nutit. Tager eljest Konungens Embetsman gåfwo eller förläning af fremmande Herrskap, och hafwer ej förut, eller strax therefter, gifwit thet tilkänna, och fått Konungens lof thertil; miste ära och embete, och hafwe förbrutit thet han fått hafwer.
§7
Ej må någor undersåte i Riket låta sig bruka såsom sändebud från fremmande Herrskap, eller gå fremmande Sändebud tilhanda, i the ärender, som gå thes förrättning an. Bryter någor här emot; warde förwist Riket, och miste then rätt och förmon, som svensk undersåte tilhörer.
§8
Söker någor, eller låter sig bruka, at uppenbarliga, eller genom hemlig stempling, införa, uphielpa, eller befordra en oinskränkt enwålds regering i Riket, eller annat regerings sätt, än thet Ständerne i Riket faststäldt hafwa; straffes såsom Rikets förrädare, och miste lif, ära, och gods.
 Innehållsförteckning

Källa: Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 209-212