Adam Ludvig Lewenhaupt

Titel:
General 1706, greve
Adel/ätt:
Grevliga ätten nr 2 - Lewenhaupt. Grevlig 1568, introducerad 1625
Levde:
1659 - 1719 (59 år)
Adam Ludvig Lewenhaupt - målad av David von Krafft

Historia:

Adam Ludvig Lewenhaupt föddes i april 1659 i det svenska fältlägret i Köpenhamn som son till greven Ludvig Weirich Lewenhaupt och grevinnan Charlotta Susanna Maria av Hohenlohe Neunstein.

Efter att ha förlorat sina föräldrar tidigt tog riksdrotsen Per Brahe hand om hans uppfostran. Han studerade i Uppsala och vid ett tyskt universitet, och fortsatte efter det med en längre resa, och 1684 var han tillbaka i Sverige år 1684. Han utsågs att följa sin svåger, Konrad Gyllenstierna, till ambassaden i Ryssland och deltog där i Österrikes fejder med turkarna i Ungern. Han avancerade sedan till överste i holländsk tjänst. Han återvände till Sverige där han 1689 gifte sig med sin kusin grevinnan Britta Dorotea Lewenhaupt.
År 1700 utnämndes han till överste för ett regemente, som han själv skulle bilda, och sedan överföras till Estland. 1704 var han generalmajor och besegrade i Litauen de överlägsna ryssarna vid Jakobstadt. Året därpå (1705) segrade han, med sin här på 6 500 svenskar, mot ryssarnas 20 000 soldater vid Gemauerthof. Efter detta slag befordrades han av Karl XII till generallöjtnant och som också lät slå en skådepenning över hans seger. 1706 blev han general vid infanteriet och ståthållare.

Lewenhaupt deltog i det stora nordiska kriget och i slutet av juni 1708 sattes hans armé i marsch för att ansluta till huvudarmén i östra Polen. Dock hann tsarens huvudarmé upp dem vid Ljesnaja på förmiddagen 29 sept. Striden blev mycket hård och nästa dag lät han förstöra det mesta av trossen och satte de återstående 6 000 infanteristerna på trosshästarna och lämnade därmed ryssarnas huvudstyrka långt bakom sig.

I slaget vid Poltava den 28 juni 1709, fick han order om att slå sig ur den ryska omringningen och retirera hemåt, medan Karl XII korsade floden Dnjepr med cirka 1000 man, men Lewenhaupt valde istället att kapitulera. Så den 30 juni 1709 la han ner sina vapen tillsammans med sin här, som då var på cirka 17.000 man. De bortfördes till fångenskap i Moskva. Det har diskuterats en hel del om varför han valde att ge upp, och det enda man kan komma fram till är att han var trött på kriget, som hade pågått i så många år. I sin fångenskap skrev han sin livshistoria som 1757, det vill säga 38 år efter hans död, gavs ut av hans måg, Boye. Lewenhaupt översatte också en andaktsbok Evangelii sedolära som trycktes 1720 i Stockholm. En gång var han nära att utväxlas och blev därför förd till St. Petersburg, men tsaren ändrade sig och släppte en annan person, och Lewenhaupt fick därför återvända till Moskva. Han blev aldrig frisläppt utan han dog i fångenskap efter nästan tio år, den 12 februari 1719, 59 år gammal. Porträttet av Lewenhaupt är målat av David von Krafft.

Källor
Inlagd 2004-11-11 | Uppdaterad 2017-11-01