Stora nordiska kriget

Datum: 11 februari 1700 - 30 augusti 1721 (21½ år)
Krig mot:  Rysslan 1700-1721, Danmark 1700 och 1709-1719, Sachsen 1700-1706 och 1709-172(1),
Polen 1701-172(1), Hannover 1715-1719
Preussen 1715-1720,
Sveriges allierade: Kosacker under befäl av Mazepa
Angripare: Danmark, Sachsen, Ryssland, Polen, Hannover och Preussen
Svensk regent:  Karl XII, Ulrika Eleonora och Fredrik I
Utländsk regent: 
August II kallad "den starke" (Polen)
Stanislaus I Leszczynski (Polen)
Peter I "den store" (Ryssland)
Fredrik IV (Danmark)
Georg I (Hannover)
Fredrik Wilhelm I (Preussen)
Befälhavare: 
Carl Gustaf Rehnskiöld
Adam Ludvig Lewenhaupt
Magnus Stenbock
Otto Vellingk (1649-1708)
Karl Gustav Mörner (1658-1721)
Carl Gustaf Armfeldt

Svenska krigsmål:
Att avvärja angreppen. Om det går bra försöka avsätta August II från den polska tronen och Peter Ifrån den ryska.Bakgrunden till det stora nordiska kriget vare bland annat att Rysslands tsar, Peter I, ville nå fram till Östersjön, Polens kung, August II, ville återerövra Livland och Danmark-Norges kung, Fredrik IV, ville ta tillbaka de landområden som landet förlorat genom frederna i Brömsebro 1645 och Roskilde 1658. Dessa områden var Jämtland, Härjedalen, Gotland, och Halland och Ösel på 30 år (freden i Brömsebro) och Skåne, Halland (som varit pantad på 30 år), Blekinge, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län i Norge (freden i Roskilde).
Peter I (kallad Peter den store), August II (kallad för August den starke) och Fredrik IV slöt därför ett hemligt förbund mot Karl XII. August II lät sedan sina trupper anfalla Livland och staden Riga i mars 1700. Ungefär samtidigt anföll Fredrik IV furstendömet Holstein-Gottorp som stod i förbund med Sverige (april). Några månader senare gick Peter I till anfall mot Ingermanland och Estland (september).
Det här kriget kom att pågå i 21½ år och har gått till historien som Stora nordiska kriget. Sveriges mål var i stort sett att försvara landet och slå tillbaka alla anfall, och dessutom försöka avsätta Peter I och August II. När kriget väl var slut var Sveriges kung, Karl XII, död, hans syster Ulrika Eleonora hade varit drottning i ett år, och hennes man Fredrik I blivit kung – dessutom var Sverige inte längre någon stormakt.

Danmark-Norge
Karl XII beslöt att först göra upp med den Dansk-Norska kungen, Fredrik IV. Därför landsteg Karl med sina trupper på Själland vid Humlebæk norr om Köpenhamn. Efter en mindre strid är stranden – och snart hela Själland – i svenska händer. Fredrik hade inte förväntat sig några anfall där och var därför oförberedd. Ett fredsavtal slöts i augusti år 1700 i Traventhal, och Fredrik lovade att inte längre stödja Sveriges fiender.

Ryssland
Efter segern mot Danmark-Norge vände sig Karl XII mot Ryssland och Peter I. Han seglade till Östersjöns östra strand. Peter hade omringat Narva med en armé på 35 000 soldater och lika många beväpnade bönder. Karl kom till Narva den 20 september, i spetsen för 10 000 man. Han beslutar sig för att anfalla med en gång, och precis när de skall gå till attack, börjar det snöa så kraftigt att den svenska truppen inte syns förrän de är nästan helt framme i lägret – vilket överraskar ryssarna totalt. Ryssarna blev snabbt slagna och de som inte lyckades fly eller blev dödade, togs till fånga. Ingermanland var nu befriat, men ryssarna var dock inte besegrade, utan angreppen var bara avstyrt tills vidare.

Polen
Färden gick sedan mot August II:s trupper som var i Livland. Efter en hård kamp besegrade han Augusts här i Riga. Karls mål var att avsätta August från tronen och få en ny kung upp på Polens tron. Det tog dock lång tid, först efter flera års strider i Polen lyckades han få August avsatt, och den 4 oktober 1705 kröntes Stanislaus I Leszczynski till polsk kung. I november samma år sluter Sverige fred med Polen i Warszawa.

Ryssland
Under de åren som Karl XII tillbringade i Polen, passade Peter I på att göra erövringar i de svenska östersjöprovinserna. Vid Nevas utlopp anlade han en rysk örlogshamn och grundade staden Petersburg (nu Leningrad). På hösten 1707 tågade Karl XII in i Ryssland med 40 000 man. Meningen var att han skulle tåga mot Moskva, men eftersom ryssarna brände sina egna städer, byar, gårdar, gröda och allt som Karl behövde på vägen, var han till slut tvungen att ändra sin plan och gå mot sydlig riktning istället. Krigslyckan började vända och motgångarna startade med att general Adam Lewenhaupt blev slagen när han var på väg från Livland med förstärkning till huvudstyrkan. I Ukraina gjorde hetman Ivan Stepanovitj Mazepa uppror mot Peter I och erbjöd Karl XII ett förbund mot Ryssland. När den svenska hären nådde fram till Ukraina hade dock upproret kuvats och Mazepa var på flykt. Vintern 1708-1709 var dessutom en sån otroligt hård vinter att många frös ihjäl - både människor och hästar.

Sommaren 1709 belägrade svenskarna staden Poltava. Där skedde ett fältslag mellan Karl XII:s och Peter I:s soldater. Karl XII hade dock blivit skjuten i foten och kunde därför inte själv delta. Efter en hård kamp tvingades den svenska hären till reträtt. 7000 karoliner stupade i slaget. Karl tog sin här och tågade iväg till Turkiet, som var motståndare till Ryssland. Där slog han läger vid staden Bender. Under tiden kapitulerade Adam Ludvig Lewenhaupt, som var på väg hemåt med sin 15 000 man starka armé (kapitulationen vid Dnjepr) och fördes därefter till fångenskap i Moskva (juni 1709). Efter svenskarnas fall kunde Peter I på nytt försöka inta Sveriges Östersjöprovinser, vilket han lyckades med. Finland blev ockuperat och plundrat, och August II återerövrade Polens krona, med rysk hjälp (1709). Några månader efter slaget vid Poltava, landsteg en dansk här i Skåne. Vid Helsingborg möttes 1710 den svenska truppen, under ledning av Magnus Stenbock, och den danska truppen i en avgörande drabbning - där Sverige segrade.
År 1713 var Karl XII fortfarande var i Bender. Den turkiske sultanen började dock tröttna på honom och försökte med våld tvinga honom att ge sig av, men eftersom han gjorde motstånd blev han tillfångatagen och förd till ett slott nära Adrianopel. Händelsen kallas för kalabaliken i Bender. Eftersom Sveriges kung nu satt inspärrad, kallade de svenska rådsherrarna till en riksdag. De ville sluta fred, vilket de skrev till Karl, men det gick inte han med på. Därför bestämde sig Karl för att resa hem, vilket inte turkarna hade något emot. I november 1714 kom han till Stralsund i Svenska Pommern. Han hade då ridit 200 mil på 14 dagar. Ungefär samtidigt fick Sverige två nya fiender, de tyska staterna Preussen och Hannover. De hade ingått ett förbund med Danmark, och kommit överens om att dela Sveriges tyska landområden. Därefter intog de Stralsund, som Karl XII lämnat dagen innan.

1718 ryckte Karl in i Norge för att tvinga Danmark-Norges kung till fred. Svenskarna belägrade fästningen vid Fredrikshald (Halden). På kvällen den 30 november 1718 sköts han ihjäl när han var ute och kollade in löpgravarna. Den svenska hären tågade omedelbart hem till Sverige igen. Det svenska folket var trött på kriget som nu hållit på i arton år. Ryssarna fortsatte att härja runt kusterna och brände städer. Sverige sökte hjälp hos främmande makter, men ingen var intresserad att hjälpa. Därför måste Sverige mellan åren 1719-1721 söka få fred på de villkor som bjöds. Jag tänker inte lista upp alla de fältslag och drabbningar som ingår i Stora Nordiska kriget.





 

Fred/stillestånd:
* freden i Traventhal 1700 (fred med Danmark & Holstein-Gottorp)
* freden i Warszawa 1705 (fred med Polen)
* freden i Altranstädt 1706 (fred med Sachsen)
* freden i Stockholm 1719 (fred med Hannover)
* freden i Stockholm 1720 (fred med Preussen)
* freden i Stockholm 1720 (fred med Danmark)
* freden i Nystad 1721 (fred med Ryssland)


<< Tillbaka till indexsidan




Källor:
Svenska krig 1521-1814 - Ulf Sundberg
Svenska slagfält - W&W
Sveriges fältmarskalker - Lars Rosander
Svenska freder coh stillestånd 1249-1814 - Ulf Sundberg


Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Inlagd 2005-10-10 | Uppdaterad 2006-10-30