Olof von Dalin



Levde: 1708 - 1763  (54 år)
Titel:    Författare, skald

Olof von Dalin
 Olof von Dalin föddes den 29 augusti 1708 i Vinbergs församling i Halland som son till kyrkoherden Jonas Dalin och Margareta Birgitta Auseen.

Redan som liten skrev han små verser och stycken som spriddes och lästes i hans hemort.
Vid arton års ålder följde han med sin styvfar prosten S. Bökman till Stockholm där han blev antagen som lärare för kammarrådet Klas Rålambs söner. 1731 började han som kanslist i riksarkivet och fick 1732 samma plats i kanslikollegium.

Tjugofem år gammal (1733) gav han i hemlighet ut en tidskrift som kallades för Then svänska Argus som i sin stil var både lätt men även skarp och satirisk mot dåtidens dårskaper. Ständerna ville befordra författaren men visste inte vem det var. Man trodde också att det var flera stycken och inte bara en person utan rent av fem stycken och att initialerna gömde sig i namnet ARGUS.
När så baron Rålamb fick veta vem det var som gav ut tidningen for han upp till slottet och berättade i hemlighet för den kungliga familjen. Dalin fick då en gulddosa av kung Fredrik I och 3.000 daler kopparmynt av drottning Ulrika Eleonora.

Eftersom han nu blivit allmänt känd utnämndes han 1737 till kunglig bibliotekarie. Åren 1739-1740 var han utomlands, mest i Paris, där han av greve Carl Gustaf Tessin presenterades som ett vittert snille af första rangen.

Väl hemma igen fortsatte han med sin författarverksamhet och sina arkivforskningar och 1744 fick han i uppdrag av ständerna att skriva en svensk rikshistoria.
1751 anställdes han som lärare för kronprins Gustav (III) och samma år adlades han med namnet von Dalin. 1753 blev han kansliråd och samma år sekreterare i drottning Lovisa Ulrikas inrättade Vitterhetsakademien och två år senare blev han rikshistoriegraf. Under den här tiden följde han med kungafamiljen på deras resor till de olika slotten, där han roade familjen med sina verser. Han deltog även i hovets hemliga rådplägningar.

I ett herdaspel, de så kallade "kalottpredikningarna", där han firade kungens återkomst från Finland, förekom åtskilliga anspelningar på ständernas alltför stora makt.
bland annat yttrades den önskan att "herren själv måtte få köra de fyra paren" och han gycklade ganska skarpt över den tidens predikosätt och härmande med sin röst, vissa medlemmar av det högre stånden, vilket även vid andra tillfällen var föremål för hans satir. Detta väckte självklart misshag, och han blev 1756 ställd inför rätta, anklagad för att med alltför fri penna ha vidrört 'kalottpredikningar', i hvilka han gycklat med den tidens predikosätt . Han blev avskedad avsked och med nöd och näppe undgick han hårdare straff.
Han kallades dock snart tillbaka till hovet igen och 1763 utnämndes han till hovkansler, han dog kort därpå, den 12 augusti 1763, sjutton dagar innan han skulle fylla 55 år.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-11-14 | Uppdaterad 2004-11-14