Emilie Högqvist



Levde: 1812 - 1846  (34 år)
Titel:    Balettdansös, skådespelerska och älskarinna till Oscar I

Emilie Högqvist
 Sofia Emilie Högqvist föddes i Stockholm den 29 april 1812 som dotter till kammartjänaren Anders Högqvist och Anna Beata Hedvall. Efternamnet stavas ibland också  Högquist och förnamnet  Emelie och  Emilia. Hennes far blev senare hovmästare vid Sveriges då rikaste man, greve Karl De Geer.

Emilie sägs ha fått en skral uppfostran - som hennes mor klandras för. Vid nio års ålder antogs hon i alla fall som elev vid baletten där hon sedan var i fem år tills hon vid fjorton års ålder följde med Berggrens kringresande teatersällskap där hon deltog som aktris. Hon följde med sällskapet i två år och började sedan vid kungliga teaterns dramatiska scen där hon den 10 oktober 1828 debuterade som Lotta i Kotzebues "Brodertvisten".

Hon arbetade vid kungliga scenen i sex år, och under den tiden höjde hon sig varken över genomsnittet eller väckte på något annat sätt någon uppmärksamhet, förutom att hennes röst ansågs för "gäll". För dåtidens ideal hade hon emellertid en annan fördel, hon ansågs vara mycket vacker. 22 år gammal reste hon till Paris där hon hos Anne Françoise Hippolyte Boutet, kallad Mademoiselle Mars (1779-1847) lärde sig att använda sin röst och att gå och föra sig på ett bättre sätt. Väl tillbaka i Stockholm tyckte folk att det "var som ett alldeles nytt väsende uppenbarat sig på tiljan" (scengolvet). Hennes förut så "gnälliga röst" hade blivit mjuk och behaglig och den förut så gängliga figuren hade fått stadga och hållningen ansågs vara en fulländad världsdams.

Hon fick därefter en mängd roller och spelade bland annat i William Shakespeares pjäser, Ofelia, Orleanska jungfrun, Maria Stuart och många flera, fast mest spelade hon dock komedier. 1837 och 1839 besökte hon Paris igen och 1841 gjorde hon en resa till Italien.

Emilie gifte sig aldrig men hon fick tre barn. Första barnet, en dotter som fick namnet Tekla, föddes 1833 och barnets far var en engelsk legationssekreterare som hette John Bloomfield.
Hon är nog också lika "känd" för sitt förhållande med kronprins Oscar (senare kung Oscar I) som hon är för sin skådespelarkarriär. Med kronprinsen fick hon två söner, det första föddes 1839 i Hamburg och fick namnet Hjalmar Högqvist. Han blev 35 år gammal och dog under en Englandsresa (1874).
Den andra sonen hette Max Högqvist och föddes 1840 i Stockholm och dog, 32 år gammal (1872) i Kina. Emilie brukade kalla sina söner för prinsarna av Lappland. Officiellt erkändes aldrig barnen som Oscars söner, men han sörjde i alla fall för deras framtid. Oscars far, Karl XIV Johan, sägs ha varit mycket upprörd över sonens oäkta barn.

Kronprinsens känslor började emellertid snart svalna och även publikens och den 7 december 1845 uppträdde hon för sista gången på scenen, som fru de Nohan i "Den gifte mannen i staden och på landet" samt som Aventurine i »Polskan». Efter en längre tids lungsjukdom reste hon 1846 till Italien för att under ett mildare väder försöka kurera sig, men hon avled i Turin den 18 december 1846, 34 år gammal, där hon också begravdes.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-05-07 | Uppdaterad 2005-05-07