Oscar I Bernadotte



Levde: 1799 - 1859  (60 år)
Titel:    Svensk-Norsk kung 1844-1859 (15 år) - Valspråk: Rätt och sanning

Oscar I
 Joseph François Oscar Bernadotte föddes i Paris den 4 juli 1799 som son till  Jean Baptiste Bernadotte (innan han blev Karl XIV Johan) och  Désirée Clary (senare drottning Desideria). Oscar föddes en kort efter att hans far blivit utnämnd till franska republikens krigsminister, och Oscars gudfar var ingen mindre än Napoleon Bonaparte.

Faderns skiftande kommenderingar gjorde att Oscar inte träffade sin far så mycket under de första åren. Han och modern levde i nära gemenskap med hennes släkt, familjen Clary. Modern var förmögen och familjens ekonomi förbättrades avsevärt genom de stora förläningar och andra ekonomiska ersättningar som Jean Baptiste förvärvde genom sitt ämbete. Sin barndom tillbringade Oscar under furstliga former på lantgodset La Grange sydost om Paris eller i familjens lyxiga bostad vid rue d’Anjou inne i staden, som var en personlig gåva från Napoleon. När Oscars far 1810 utsågs till svensk tronföljare var en av förutsättningarna för valet att Oscar fanns, för då var den svenska tronföljden tryggad - allt enligt ”kungamakaren” Otto Mörner. Oscar och Désirée kom till Sverige på nyåret 1811, några månader efter det att Jean Baptiste installerat sig som kronprins under namnet Karl Johan. Oscar själv blev därmed arvprins och hans "adoptivfarfar" Karl XIII utnämnde honom till hertig av Södermanland i januari 1811.
Oscars mor Désirée vantrivdes så mycket i Sverige att hon återvände till Frankrike efter endast ett halvår. Oscar var då elva år gammal (1811), och det skulle dröja elva år innan han fick träffa sin mor igen, men de hade i alla fall brevkontakt.

Karl Johans avsikt var att göra Oscar till svensk, och stora ansträngningar lades ner på hans uppfostran. Genast när han kom till Sverige fick han en lärare för att kvickt lära sig det svenska språket - och han gjorde så snabba framsteg att han snart kunde göra tjänst som sin fars tolk. Han fick också undervisning i krigskonst och han deltog bland annat i det norska fälttåget 1814. Han undervisades även i administration, statsrätt, vetenskap och konst. Av Per Daniel Amadeus Atterbom undervisades han i tyska, av Jacob Berzelius i kemi och av Johan Olof Wallin i den lutherska religionen. Vid tretton års ålder blev han överstelöjtnant och år 1815 befordrad till överste och 1817 generalmajor. När hans far 1818 blev kung i Sverige och Norge blev Oscar kronprins, och samma år valdes han till kansler för Uppsala universitet. 1819 blev han general över de svenska och norska arméerna.

Josefina av LeuchtenbergÅr 1822 gjorde han en friarfärd till Tyskland och Italien, där han friade till prinsessan Josefina av Leuchtenberg. Hon var dotter till prins Eugène de Beauharnais hertig av Leuchtenberg, som i sin tur var son till Napoleons första hustru, Joséphine de Beauharnais. Oscar och Josefina gifte sig i Stockholms Storkyrka den 19 juni 1823, och med på bröllopet var även hans mor Désirée, som han inte hade sett på elva år. Hon kom till Sverige för att vara med på hans bröllop, och hade tänkt åka tillbaka till Frankrike igen, men hon stannade kvar i Sverige. Familjelivet upptog mycket av Oscars tid under kronprinsåren, och med sin hustru fick han barnen:
1) Karl (XV) Bernadotte 1826-1872
2) Gustav Bernadotte 1827-1852 (Ogift)
3) Oscar (II) Bernadotte 1829-1907
4) Eugénie Bernadotte 1830-1889 (Ogift)
5) August Bernadotte 1831-1873

Oscar var konstnärligt lagd och både målade och sjöng. Störst framgång hade han nog med sin musik och han uppträdde gärna som sångare och pianist i mindre sällskap. Han skrev ett tjugotal musikaliska kompositioner. Även av teater var han intresserad och när det sattes upp föreställningar inom hovkretsen involverade han sig i både regi, spel och kostymer. Genom hans förbindelse med skådespelarna kom han i kontakt med Emilie Högqvist som han inledde ett förhållande med och där två söner föddes:
6) Hjalmar Högqvist född i Hamburg 1839
7) Max Högqvist född i Stockholm 1840.

Oscar IOscar hade även andra älskarinnor, och relationen mellan honom och hans far var många gånger spända, mycket för att fadern var emot sonens promiskuösa liv, men även för att denne var konservativ medan Oscar var mer liberal.

Den 8 mars 1844 dog hans far, och den 28 september samma år kröntes han till kung i Stockholm storkyrka med namnet Oscar I. Han var då fyrtiofem år gammal och hade varit kronprins i 26 år. Följande vår (1845) togs ett reformsbeslut som kom att bli mycket omtvistat. Beslutet gick ut på att son och dotter skulle ha lika arvsrätt på landsbygden, vilket var till stor fördel för kvinnorna. Oscar godkände den nya förändringen mot adelns votum och trots att halva statsrådet sagt nej till förslaget. Oscar blev mycket kritiserad för detta beslut.

Under de kritiska dagarna i mars 1848 - när ett folkupplopp i Stockholm krävde ny författning - red Oscar ut och talade till folkmassorna. När detta inte hjälpte var det dock han som också gav order om eldgivning och där många dödsoffer krävdes.
När den första Slesvig-Holsteinska krisen startade 1848, förhöll han sig länge neutral, men när Danmark hamnade i nödläge ingrep Oscar genom att sända svensk-norska trupper till Fyn. Inga strider förekom dock.

Oscar blev tidigt medlem av nykterhetsföreningen i Stockholm, och från 1855 ställdes all brännvinstillverkning under statlig kontroll och det slutliga avskaffandet av husbehovsbränningen inleddes - till mångas förtret. Han ställde sig bakom oppositionens krav på en organiserad folkskola och han arbetade aktivt för en mer tolerant fångvård, bland annat ville han att dödsstraffen skulle avskaffas. Det är omvittnat att han plågades svårt när dödsstraff skulle fastställas. Han beslutade även om ökad religionsfrihet i Sverige.
Under nästan hela sitt liv led Oscar av dålig hälsa och under långa tider drabbades han av tillfälliga minnesluckor. På våren 1857 blev läget ohållbart vilket medförde att han i september samma år lämnade över makten till sin son, Karl XV. Oscar kom att bli den sista kungen i Sverige som personligen regerade landet. Han dog den 8 juli 1859 på Stockholms slott, fyra dagar efter sin 60-årsdag, och efter femton år på Sveriges tron.




Sveriges regenter - Lars O. Lagerqvist
Kungliga släktband - Ulf Sundberg


Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-11-08 | Uppdaterad 2006-08-11