Konrad Tektor



Levde: 1838 - 1876  (avrättad, 38 år)
Titel:    Tjuv och mördare

Konrad Tektor
 Konrad Tektor föddes den 30 april 1838 på Rehnstads säteri i Svanshals socken i Östergötland som son till statardrängen Peter Tektor (1797-1876) och hans hustru Brita Lena Wetterström (1798-1881). Tektor stavas ibland även  Tector - med "c". Hans hela namn var Konrad Pettersson Lundqvist Tektor.

Konrad hade ingen bra uppväxt och kriminaliteten låg i familjen redan från början eftersom både hans far och bror var inne på samma bana. 22 år gammal, i november 1860, gifte sig Konrad med den åtta år äldre Ulrika Charlotta Andersdotter (1830-1878), och två månader efter bröllopet föddes deras första barn, en son som fick namnet Carl Fabian. I september 1862 fick de en dotter, som dog efter två månader och i september året därpå en son, som dog sex år gammal (1869).
Konrad var en riktig bråkstake och en beryktad brottsling och med dagens ord kan man nog säga att han var en riktig värsting. Han hade en lång rad med rån och stölder bakom sig och det sägs att han (även fast han satt långa tider i fängelse) ändå hann att stjäla ihop för närmare en miljon kronor, vilket på den tiden var otroligt mycket pengar. 1869 dömdes han till fem års straffarbete på Långholmen för stöld, mordbrand och förfalskning.
Konrads högsta önskan var att få emigrera till USA, precis som hans bror hade gjort 1873. För att få ihop pengar till USA-resan planerade han tillsammans med Gustaf Adolf Hjert, som han träffat på Långholmen, att råna en postdiligens för att komma över en tillräckligt stor summa så att de sedan kunde emigrera. De bestämde sig för att råna postdiligensen som gick mellan Sparreholm och Eskilstuna – när de väl kom ut från fängelset vill säga.

I februari 1874 släpptes Hjert ut och fem månader senare, den 16 juli 1874 släpptes även Tektor ut efter fem år på Långholmen och nu skulle deras plan sättas i verket. Där satt de nu i skogen, natten mellan den sista augusti och första september 1874 - i regnet - och väntade på att diligensen skulle komma. De hade stängt till den närmsta grinden, för att på så sätt tvinga diligensen att stanna. När vagnen kom och kusken, den 24-årige Johan August Larsson (1850-1874) hoppade av för att öppna grinden, sköt Hjert ett skott som träffade i halsen och som direkt dödade honom. Vad de inte insåg var att det inte var postdiligensen utan en vanlig vagn som de sköt på. Den andra personen i vagnen var den snart 29-årige civilingenjören Herman Upmark (1845-1874) som också blev skjuten och som dog senare under dagen. Vid det här laget hade Tektor och Hjert förstått att det var fel vagn. Den vagnen de hade tänkt råna kom dock ögonblicket därpå - men körde fort därifrån när de såg vad som hänt. Tektor och Hjert flydde in i skogen och gav nu upp försöken att råna postvagnen.
De gjorde några försök att plundra banker istället, men hade ingen större lycka där heller. De tog sig därför till Kalmar och därifrån åkte de ångbåt till Visby. Väl på Gotland startade de en stöldturné, som gotlänningarna sent skulle glömma. På tretton dagar gjorde de arton inbrott i både bondgårdar och kyrkor - där det också drack upp nattvardsvinet. För att komma tillbaka till fastlandet stal de en båt i Visby och for sedan över till Östergötlands skärgård. Planen var att ta sig till Stockholm och därifrån till Göteborg och Amerika. Polisen var dem dock på spåret och Hjert greps på Liljeholmens tågstation och Tektor greps på Södertälje station, bägge den 5 september (1874). Vid rättegången dömdes de till döden, och deras nådeansökan avslogs av kung Oscar II. Tektor visade stor ånger över sina brottsliga handlingar, Hjert däremot verkade dock inte bry sig så mycket, han var helt likgiltig. Båda erkände emellertid morden. Det beslutades att de skulle avrättas på samma tidpunkt men på två olika ställen. Hjert på Lidamon i Sörmland och Tektor i Stenkumla på Gotland.

Avrättningen
Kvart i sju på morgonen den 18 maj 1876 kom vagnen med Tektor till Stenkumla backe som ligger en bit utanför Visby. De hjälpte honom ur vagnen och han staplade därefter fram till stupstocken. Utan ett göra det minsta motstånd la han sig ner och höll kramaktigt i blombuketten av hyacinter han fått av fängelsedirektören. Halvt medvetslös – antagligen av skräck – viskade han "Herren anamma min ande", under tiden som bödeln, Peter Steinick (54) ifrån Vadstena, smög fram bakom honom - Så här skrev sedan de gotländska tidningarna om Tektors avrättning:
" ...skarprättaren Steinick fattade derpå straxt bilan, och sedan Tektors ställning blifvit något ändrad, höjde han bilan... Hon föll, döden syntes genast hafva följt, men hugget var - snedt. Ännu ett måste göras; detta träffade bättre, men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen..." Tektors avrättning blev den sista offentliga avrättningen i Sverige. Omkring 600 personer hade samlats för att se på, och många i publiken svimmade av att se den ohyggliga avrättningen. Tektor begravdes på Stenkyrka kyrkogård. Förr i tiden fick ju mördare och "självspillingar", d.v.s. folk som tagit självmord, inte begravas i "vigd jord", men under tiden i fängelset hade Tektor blivit så djupt religiös att det räckte för att han skulle få bli begravd inne på kyrkogården.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2005-05-23 | Uppdaterad 2005-05-23