Maximilien de Robespierre



Levde: 1758 - 1794  (avrättad, 36 år)
Titel:    Statsman och revolutionär

Maximilien de Robespierre
 Maximilien Marie Isidore de Robespierre föddes den 6 maj 1758 i staden Arras som son till Francois Robespierre och Jacqueline Carrault. När Robespierre var sex år dog hans mor i barnsäng och hans far tog till flaskorna för att komma över sorgen. Hans far försvann tillslut, övergav Robespierre och hans yngre bror Augustin och hans två systrar Charlotte och Henrietta. Robespierre uppfostrades därefter av sin farfar och två mostrar.

Elva år gammal erbjöd ärkebiskopen av Arras honom en tolv år långt stipendium så att han kunde börja studera vid den berömda skolan Louis-le-Grand i Paris. Lärarna på skolan beskrev honom senare som ett besvärligt och krångligt barn som varit tankspritt och okoncentrerat och gått i sina egna tankar. Under studietiden kom han över Jean-Jacques Rousseaus skrifter och denne blev snart Robespierres inspiration och "idol".

Efter att han fått sin advokatexamen och licens att utöva yrket återvände han 1781 till Arras där han började jobba som advokat och bodde med sina två fastrar och sin syster Charlotte. 1789 flyttade han tillbaka till Paris där hela hans uppmärksamhet riktades mot Jakobinklubben där han blev medlem. Hans inflytande i klubben ökade stadigt och hans orubbliga attityd gav honom öknamnet den omutlige. Han visade sig vara en övertygad demokrat och blev snart en framstående talare, samtidigt som han vann stor folklig popularitet – inte minst tack vare sina enkla levnadsvanor. I jakobinklubben blev han snart en av centralgestalterna där han bekämpade krigspropagandan. Han var helt emot dödsstraff. Hans politiska bana började på samma gång som den franska revolutionen startade – när han representerade provinsen Artois i riksförsamlingen som sammanträdde 1789. Där företrädde han det tredje ståndet och efter att stånden förenat sig till en nationalförsamling slöt han sig till den yttersta vänstern.

1792 valdes han in i nationalkonventet där han blev en av bergets främsta företrädare i kampen mot girondisterna. Efter att girondisterna fallit (juli 1793) gick Robespierre med i välfärdsutskottet, där han snart blev den mest framträdande och pådrivande representanten, dock var han inte enväldig. Under hans ledning förde konventet och välfärdsutskottet en kompromisslös strid mot republikens inre och yttre fiender.

I mars-april 1794 lät han, med stöd av Georges Jacques Danton, rensa ut och avrätta hébertisterna. Därefter blev även Danton och hans anhängare avsatta och avrättade. Skräckväldet bredde ut sig och uppåt 800 avrättades i Paris varje månad. Motståndet mot det ökade blodbaden växte och i slutet av juli 1794 arresterades Robespierre och några av hans anhängare. De fördes till stadshuset där de fick vara över natten. På morgonen hade flera av hans anhängare tagit livet av sig och själv hade han försökt skjuta sig. Han misslyckas med självmordet men lyckades istället splittra käken. Dagen efter, den 28 juli 1794 avrättades han i giljotinen, 36 år gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2006-03-19 | Uppdaterad 2006-03-19