Napoleon I Bonaparte
Titel: | Kejsare av Frankrike 1804-1814 (10 år) och mars-juni 1815 |
Levde: | 1769 - 1821 (51 år) |
![]() Historia:Napoleone Buonaparte föddes den 15 augusti 1769 i staden Ajaccio på den franska ön Korsika, som son till advokaten Carlo Maria Bonaparte och Maria Letitia Ramolino. Napoleone ändrade senare sitt namn till det mer franskklingande namnet Napoleon Bonaparte. Året innan han föddes köpte Frankrike Korsika av italienarna så Napoleon föddes som fransman fast han till härkomsten var italienare. Hans far var Louis XVI:s representant vid hovet från 1778 och flera år framåt så Napoleon uppfostrades av sin dominanta mor.Han började i förskola vid fem års ålder och vid nio (maj 1779) började han i en militär skolan vid Brienne-le-Château (ca. 14 mil från Paris). Innan han började skolan var han tvungen att lära sig prata franska vilket han gjorde, dock med en stark italiensk accent hela livet. Han var duktig i matematik och geografi och efter examen i Brienne 1784 fortsatte han den militära banan med studier på École Militaire i Paris där han slutförde den tvååriga utbildningen på endast ett år. När han tog examen därifrån, 16 år gammal, var han fänrik. Fram till att franska revolutionen bröt ut 1789 tjänstgjorde han som fänrik, fast under den här tiden var han tjänstledig i nästan två års tid då han vistades på Korsika och i Paris. De följande åren tillbringade han till största delen på Korsika där strider stod mellan rojalister, revolutionärer och Korsikanska nationalister. Napoleon stödde jakobinerna och fick så småningom titeln överstelöjtnant över en liten trupp volontärer. Efter att han kommit i konflikt med den konservative nationalistledaren Pasquale Paoli var Napoleon tvungen att fly till Frankrike med hela sin familj i juni 1793. Med hjälp av sin vän Antoine Christophe Saliceti befordrades han till artilleribefäl över de franska styrkorna som stormade Toulon som var ockuperad av brittiska styrkor där även Horatio Nelson deltog. Napoleon gick segrande ur den här striden och som tack för det befordrades han till brigadgeneral och blev dessutom militärisk rådgivare till Augustin Robespierre som var en yngre bror till Maximilien Robespierre. När Maximilien fängslades 1794 blev även Napoleon anhållen för en kortare tid (2 veckor) eftersom han kände dennes bror. I början av oktober 1795 bröt ett rojalistiskt och kontrarevolutionärt uppror ut i Paris och Napoleon fick befälet över styrkorna som skulle försvara Nationalkonventet. Han lyckades slå ner revolten och blev plötsligt en känd och rik man som stöddes av direktoriets ledare, Paul Barras. Några veckor senare hade Napoleon inlett ett förhållande med Barras älskarinna, Josephine de Beauharnais, som han gifte sig med fem månader senare, den 9 mars 1796. Dagen efter sitt giftermål tog han kommandot över en armé som gjorde en lyckad invasion av Italien. ![]() (Bilden på de tre herrarna föreställer Cambacérès, Napoleon och Lebrun) Även om han var populär fanns det dock många hemliga konspirationer för att försöka mörda honom och överta makten. Detta skapade väg för kejsardömet. Folket fruktade att Bourbonerna, det vill säga det avsatta kungahuset, skulle återvända till makten om ett sådant attentat mot ![]() Den italienska republiken ombildades i maj 1805 till kungariket Italien och den 26 maj krönte han sig även till Italiens kung i katedralen Duomo di Milano. Som vicekung utsåg han sin styvson Eugène de Beauharnais. Han besegrade Österrike, Preussen och Ryssland och ingick ett förbund med Rysslands tsar, Alexander I . England lyckades han dock inte besegra utan förlorade slaget vid Trafalgar den 21 oktober 1805, som leddes av den berömde engelske amiralen Horatio Nelson som emellertid stupade där. Horatio utplånade nästan helt den förenade spansk-franska flottan under befäl av amiral Pierre-Charles Villeneuve. Villeneuve togs tillfånga, men släpptes efter ett tag och när han beordrades att inställa sig hos Napoleon för att stå till svars för nederlaget tog han livet av sig. Nelsons seger förstörde Napoleons invasionsplaner och gav Storbritannien herraväldet på haven under hela 1800-talet. I Sverige gick åsikterna om Napoleon isär, många var för honom och andra emot, som till exempel Gustav IV Adolf, som hatade både Frankrike och Napoleon. Efter att Österrike, Preussen och Ryssland besegrats var Gustav IV Adolf den enda kungen i Europa som "trotsade" Napoleon. ![]() I mars 1814 ockuperades Paris och Napoleon övertalades av sina marskalkar att abdikera - vilket han gjorde den 6 april till förmån för sin son som utropades till Napoleon II. De allierade ville dock inte ha hans treåriga son på tronen utan begärde ovillkorlig kapitulation så han abdikerade på nytt den 11 april 1814. Segerherrarna lät honom behålla kejsartiteln och gav honom den lilla italienska klippön Elba som enväldigt furstendöme tillsammans med ett ekonomiskt bidrag på 2 miljoner francs. Den 20 april lämnade han Fontainebleau på sin resa mot Elba dit han anlände den 3 maj. Tio månader senare, i slutet av februari 1815, lyckades han fly från ön med 1200 soldater och landsteg i Cannes i södra Frankrike den 1 mars. Regeringen i Paris skickade trupper mot honom men så snart soldaterna fick se Napoleon slet de loss de vita Bourbon-kokarderna från sina uniformer och ropade "Leve kejsaren". Marskalk Michel Ney, som lovat regeringen att föra Napoleon till Paris i en järnbur - gick själv över på hans sida (Ney blev senare avrättad för landsförräderi). Överallt i Frankrike gick trikoloren i topp och på kvällen den 19 mars flydde Louis XVIII från slottet Tuilerierna och från landet och dagen därpå satt Napoleon åter i sitt gamla slott utan att ett endaste skott avlossats. De "hundra dagarna" som det kom att kallas hade börjat. Nederlaget för Napoleon kom när han besegrades i slaget vid Waterloo i Belgien den 18 juni samma år, varefter han återigen var tvungen att abdikera. ![]() ![]() ![]() ![]() Fyra år tidigare fick Napoleon, då 37 år gammal, även en son med Louise Catherine Eleonore Denuelle de la Plaigne (19) som fick namnet Charles, greve Léon. I sitt testamente uppgav Napoleon att han ville bli begravd på stranden vid floden Seine i norra Frankrike, men han begravdes på St Helena. Nitton år senare (1840) grävdes han dock upp och fördes hem till Frankrike igen. De sägs att när de grävde upp honom upptäckte de att han var så "välbevarad" att det såg ut som att han bara låg och sov. Arsenik har ju, förutom förmågan att döda, även en konserverande effekt. Han ligger nu begravd i Paris i Les Invalides (Invaliddomen) som var ett sjukhus för krigsveteraner men som nu är museum och som även innehåller gravar där flera historiska personer är gravsatta.
Källor
Inlagd 2004-11-04 | Uppdaterad 2017-10-29
|